– Jag har inte märkt att Umeå varit kulturhuvudstad, säger Johan Marklund från Skellefteå men alla håller inte med:
– Jag tycker det har varit häftigt med kulturhuvudstadsåret. Tyvärr var jag sjuk under invigningen, annars hade jag gärna åkt dit, säger Katarina Wiklund från Örnsköldsvik.
Inte tillräckligt lockande
Under Umeås kulturhuvudstadsår har den glada munnen – eller kanske är det ett hjärta – funnits även i Piteå, Skellefteå, Örnsköldsvik och Härnösand. På projektkontor har kulturhuvudstaden marknadsförts, men när SVT pratar med folk i Ö-vik och Skellefteå verkar inte särskilt många ha tagit del av utbudet.
– Jag har hört talas om U x U-festivalen, men jag var inte där. Det jag märkt av kulturhuvudstadsåret är väl de här hjärtsymbolerna man sett i Skellefteå, säger Maria Renström.
– Jag har bott i Umeå tidigare, så jag kände väl till att Umeå skulle bli kulturhuvudstad. Men jag har inte åkt dit och tagit del av något, kanske har jag varit lite bekväm, säger Jennifer Andersson från Örnsköldsvik.
Nöjd ändå
Fredrik Lindegren som är konstnärlig ledare för kulturhuvudstadsåret är nöjd med satsningarna utanför Umeå.
– Vi har ju gjort stora satsningar utanför Umeå, bland annat projektet Riverstories som ägt rum i älvdalarna, det har fått positiv respons, säger Lindegren.
Han konstaterar att det var viktigt att kulturhuvudstadsutbudet inte bara var koncentrerat till Umeå. Och han är nöjd med satsningen i Skellefteå. Att de invånare från Skellefteå som Västerbottensnytt intervjuat inte tagit del av något bekymrar honom inte.
– Vi har gjort flera större arrangemang i Skellefteå, bland annat Norrländsk passion knutet till Västerbottensteatern, jag tror också att många skellefteåbor har åkt till Umeå, säger Fredrik Lindegren.