Det är Sveriges lantbruksuniversitet och Umeå universitet som har studerat varför antalet sorkfeberfall kan variera stort mellan vintrarna i Sverige. En förklaring till ökade fall är hur många skogssorkarna det finns, men det är inte den enda förklaringen.

– Vi såg att ju mer nederbörd som föll som regn under novembermånaderna, desto större var infektionsgraden hos skogssork, säger Saana Sipari, postdoktor vid institutionen för vilt, fisk och miljö vid SLU i Umeå.

Mycket regn under mitten av vintern (december–mars) hade ingen effekt på infektionsgraden hos sorkarna. Perioden innan det finns ett skyddande snötäcke, ofta november, verkar därför vara känsligast för smittspridningen.

”Trängs ihop i små utrymmen”

Men det finns flera aspekter som gör att viruset sprids bland sorkarna, bland annat det så kallade regn-på-snö-händelser med isbarksbildning som följd leder antagligen till att skogssorkar trängs ihop i små markutrymmen och att viruset trivs bättre i en sådan miljö.

– Många studier förutspår en ökad risk för utbrott att djurspridda sjukdomar i ett framtida och allt varmare klimat, framför allt i nordliga regioner. Vår studie visar emellertid att detta faktiskt redan har hänt, säger Frauke Ecke universitetslektor vid SLU i Umeå.