Han fick namnet Cykelmannen i kvällspressen för snart 30 år sedan. Men sanningen är att på byn i Kramfors var han mer känd som CykelSture eller CykelStyre.

– Det bästa är när man smort cykeln och den rullar fint. Sen ser man hur mycket bilar det är ute, berättar han när vi hälsar på i hans lilla lägenhet i Kramfors.

Cyklar gör Sture Lindberg fortfarande. Men nu är det ingen som skriker ”mördare” efter honom vilket var fallet i slutet av åttiotalet. Anledningen var att vittnen hade sett en cykel på mordplatsen. Visserligen var det fel färg och fel modell skulle det visa sig. Men detta blev ändå polisens huvudspår och Sture blev den ende misstänkte i utredningen kring Eva-mordet.

”Hårda förhör”

Han greps och och en serie långa hårda förhör inleddes:

– Det var hårda förhör. Det var plågsamt. Det var så ofta och så länge och ibland försökte dom sätta dit mig fast jag visste att jag var oskyldig, berättar han.

Grät med sin advokat

Ett tiotal förhörsledare – både från Sundsvall och Stockholm avlöste varandra. Sture visste ju att han var oskyldig. Men minns hur han grät av utmattning i enrum med sin advokat.

– Jag var rädd. Jag tänkte att tänk om jag blir dömd fast jag är oskyldig.

Först efter nio år fick Sture ett brev om att han avförts från utredningen. Någon annan misstänkt har polisen aldrig haft och någon ursäkt har han inte fått. Sture medger det inte först men sen kryper det fram – att misstankarna där i slutet av åttiotalet nog förändrade hans liv:

Förändrade livet

– Det är klart att jag blev en annan människa efter det där. Jag tror att jag haft ett annat liv, kanske hade jag rest mer om inte det där hänt. Nu får jag resa på cykeln istället. Det slutar jag aldrig med.