En gång ett begrepp, numera förpassat till historien: regementstäderna i regionen. Sollefteå, Härnösand, Östersund och Sundsvall.
En gång delar i ett ”Militärområde Nedre Norrland” där regementen som T3, KA5, A4, I5, och I21 ingick.
Totalt fanns sju regementen och två flygflottiljer inom Milo NN. Ett efter ett kom de att läggas ner.
Idag är det mesta av militär närvaro borta från länet och regionen.
Kvar i Västernorrland finns idag runt 1 000 soldater.
Frivilliga i Västernorrlandgruppen – hemvärnet.
Föryngrat och förändrat - men få
Ett moderniserat och föryngrat hemvärn, men fortfarande bara 1 000 soldater.
Jens Persson är major och ställföreträdande chef för gruppen. Han har numera fler att utbilda än på länge och för första gången på många år ser man faktiskt ut att kunna fylla upp bägge bataljonerna.
– Skulle det bli en kustinvasion, ja då räcker vi inte till, men det scenariot är nog inte sannolikt, säger Jens Persson
Det är inte det som är vad som på militärspråk kallas den dimensionerande motståndaren.
– Numerären idag är ju mycket lägre om vi jämför med vad förr vi kunde ställa på krigsfot, men det vi har idag är ju runt 1 000 soldater som kan lösa uppgifter direkt, inom ett dygn. Det kunde inte den förra värnpliktsorganisationen, menar Persson.
Det svenska försvaret har gått från allmän värnplikt, regementsstäder och totalförsvar till en nedbantad yrkesarmé, anpassad för att kunna sättas in i internationella konflikter och så då en allt viktigare bottenplatta i Hemvärnsorganisationen.
– Det är ju en resa som gör att man fylls av förskräckelse, säger Patrik Oksanen, tidigare Brysselkorrespondent för Sveriges Television, idag politisk redaktör på Hudiksvalls Tidning, och en av landets mest namnkunniga, och digitalt spridda, försvarsdebattörer.
Han är djupt bekymrad över konsekvenserna av försvarsmaktens nedrustning.
– Vid det kalla krigets slut hade Sverige en omfattande försvarsförmåga med förband över hela landet, säger Patrik Oksanen.
– Men efter rader av försvarsbeslut står nu det svenska försvaret på en punkt där man helt enkelt får börja om från början.
Tron på den eviga freden
Cirkeln börjar nu slutas för den svenska försvarsmakten. Idet senaste försvarsbeslutet 2015 syntes ett trendbrott – militären fick 10, 2 miljarder i extra anslag för de närmaste åren. Det är visserligen bara hälften av det militären krävde för att, hävdade man, kunna behålla en miminminivå.
– 20 miljarder borde varit utgångspunkten för diskussionen, menar Patrik Oksanen.
I det senaste försvarsbeslutet återinförs dessutom totalförsvaret igen. Fokus ska inte längre ligga på internationella insatser, nu är det åter Sveriges gränser som ska försvaras.
Omvärlden har förändrats snabbt och i en oroande utveckling och återigen har rapporter om olika incidenter över i Östersjön blivit vardag,
– Efter murens fall drabbades vi återigen av tron på den eviga freden och att vi inte behövde bekymra oss över de här frågorna, menar Patrik Oksanen.
Han får medhåll av Lena Asplund, moderat ledamot i riksdagens försvarsutskott och Västernorrlands tyngsta försvarspolitiker:
– Vi var kanske naiva, säger hon, men det var vi väl allihopa på den tiden.
Hon pekar på att det var socialdemokraterna som började nedmonteringen av försvaret redan på 80-talet, men håller med om att även de borgliga partierna kom att följa samma linje i försvarsfrågan.
– Även under vår regeringstid var det så att vi inte riktigt förstod vart utvecklingen var på väg, konstaterar hon.
– Det var ju inte först vid konflikten mellan Ryssland och Ukraina som vi och för övrigt resten av västvärlden riktigt vaknade.
Alliansregeringen fortsatte där Socialdemokraterna hade börjat. Försvaret kom att rubriceras som särintresse och när då nytillträdde försvarsministern Mikael Odenberg gick emot sin partiledning och ville bryta trenden, ja, då fick han helt sonika lämna regeringen.
– Var det han som hade rätt vid den tidpunkten?
– Jag vill inte kommentera det där nu, säger Lena Asplund kort.
Ny tid, nya krig
Efter kalla kriget var de flesta iallfall överns om en sak – det då gammalmodiga svenska försvaret måste moderniseras. Sverige, menade man, stod inte rustat för den nya tidens konflikter.
Totalförsvaret kom att avskaffas, den allmänna värnplikten gick i graven och Sverige fick en yrkesarmé anpassad för att kunna sättas in i internationella konflikter. Balkankrigen och Afganistan är ett par exempel. Från värnpliktiga bassar till en modern, rörlig insatsarmé.
– Dagens krigföring ser inte ut som gårdagens, säger Lena Asplund.
Hon menar att försvaret i mångt och mycket levde kvar i en organisation som skapats efter andra världskriget.
Den övergripande tanken var att moderniseringen och omstöpningen av försvarsmakten skulle vara klar till 2004 – men militärens förhoppningar kom att stäckas.
Istället följde bara fler försvarsbeslut där medlen skars ner. Kostymen fick krympas ytterligare.
Rekordintresse för hemvärnet
På gamla KA5 i Härnösand har major Jens Persson kunnat se hur allt fler söker sig till hemvärnet, både män och kvinnor, och hans bild är att många av de som söker gör det för att man på olika sätt vill göra en insats för samhället.
Kvällen då vi är på plats trängs ett 50-tal nya i utbildningssalen på regementet. Major Persson har en första dragning, och han är tydlig i sin analys: det är den aggressiva grannen i öster som Sverige måste hålla koll på.
Hotet kommer från Ryssland, det är inget man hymlar med.
Ett större intresse än på länge, alltså, men de nya hemvärnssoldaterna kommer att ställas inför nya utmaningar.
Nyligen genomfördes den stora Nato-övningen Cold Response i Norge med 15 000 soldater från 14 länder.
På plats, inne på Natolandet Norges mark fanns även svenska hemvärnstrupper.
En bild av en annan tid och en övning för ett annat krig.
En bild av en kommande verklighet även för hemvärnssoldaterna i Västernorrlandsgruppen – i sommar ska det omdiskuterade s k värdlandsavtalet mellan Sverige och Nato skrivas under, ett avtal som knyter Sverige ytterligare ett snäpp närmare försvarsalliansen.
Kritikerna menar att Sverige nu öppnar för möjligheten att kärnvapen baseras på svensk mark.
På fronten av ett nytt kallt krig?
Förändringen i omvärlden går just nu snabbt och åt fel håll.
I ett reportage i brittiska BBC är analysen att Sverige är på väg att bli fronten i ett nytt kallt krig.
Samtidigt får alltså det svenska försvaret ställa in sig på att börja om från början:
– Militär förmåga kan avvecklas snabbt, bara på några år, säger Jens Persson, majoren på gamla KA5.
– Men militär förmåga tar väldigt lång tid att bygga upp igen, så när sådana beslut tas måste man vara väldigt noggrann i sin bedömning hur världen kan tänkas se ut om fem, tio eller femton år, menar han.
– Min personliga uppfattning är att den miltära förmåga vi hade, den har vi har monterat ner lite för fort.