Mordet på 27-åriga Eva Söderström i Kramfors hösten 1987 är Västernorrlands äldsta så kallade ”cold case” där utredningen fortfarande är öppen.

Men utredningen har i praktiken legat nere i många år, och ingen vid polisen i Västernorrland jobbar i dag aktivt med fallet.

– Utredningen är öppen på så sätt att den inte kommer att preskriberas. Och om det kommer in nya uppgifter och omständigheter så bearbetar vi dem då. Men det är ingen som arbetar aktivt med utredningen i dagsläget, bekräftar Börje Öhman, presstalesman för polisen i region nord.

Besvikelse

Eva Söderströms syster Anneli kan inte hålla tillbaka sin besvikelse och frustration över att mordet fortfarande efter nästan 30 år inte är uppklarat.

– Inledningsvis hade jag fullt förtroende för polisen. Jag litade på dem till 100 procent. Jag trodde de hade full koll på allting. Men det hade de uppenbarligen inte, säger hon.

”Inget annorlunda med facit i hand”

Börje Öhman har en annan uppfattning.

Med facit i hand – finns det någonting som hade kunnat göras annorlunda?

– Inte med min kunskap så här 30 år tillbaka och under resans gång. Nej, säger han.

Problematisk

Utredningen av det besinningslösa knivmordet på Eva Söderström blir problematisk från första början.

Inga vittnen finns till mordet. Mordvapnet hittas aldrig.

Eva hittas nästan helt avklädd vilket tyder på ett sexmord – men något sexövergrepp kan aldrig styrkas vid obduktionen.

Och den tekniska undersökningen av brottsplatsen blir en mardröm.

Cykelmannen

De få och små spåren av DNA efter förövaren har varken förr eller senare kunnat analyseras.

– Och sedan hade vi , om man ska säga otur för det var ett ruskigt dåligt väder den här natten, det regnade och blåste hårt. Och kroppen hade ju legat ute under den tiden. Och det gjorde också att eventuella spår på brottsplatsen blir svårare att säkra och många spår förstörs helt enkelt, säger Börje Öhman.

Dessutom ställer utredarna med rikskriminalen i spetsen tidigt in sig på en misstänkt – den så kallade cykelmannen.

Svävar på målet

Han sitter anhållen två gånger och häktad en gång, men nekar och kan inte bindas till brottet.

I en anonym intervju i SVT Mittnytt hösten 1987 säger han så här om vad han gjorde under mordkvällen:

– Jag var upptagen med mina egna göromål. Jag var upptagen här hemma i lägenheten, tror jag. Eller det vet jag själv att jag var .

Röd damcykel enda spåret

Vad var det främst som talade emot honom?

– Ja, det var väl till stor del hans person och hur han rörde sig i samhället. Och att han ofta befann sig på cykel. För en cykel har ju ganska stor betydelse i den här utredningen, säger Börje Öhman.

En röd damcykel som flera vittnen ser nära mordplatsen under natten är polisens hetaste och egentligen enda spår efter mördaren.

Hittas aldrig

– Den har med all säkerhet med mordet att göra eftersom den finns vid fyndplatsen som också är brottsplatsen, och sedan försvinner den därifrån. Och den som nu har använt cykeln eller äger den har inte gett sig tillkänna, berättar Börje Öhman.

Cykeln hittas aldrig, och den misstänktes cykel har en annan färg. Efter nio år och ett hundratal förhör avförs han till sist från utredningen.

Inget alibi

Den ende i övrigt som väcker polisens intresse är en man som står nära Eva.

Han har inget alibi för tidpunkten för mordet, och en del omständigheter är besvärande för honom. Men han kan inte bindas till vare sig platsen eller brottet.

Och eftersom han inte är formellt misstänkt kan till exempel hans bostad och bil inte undersökas.

”Bekvämt”

De senaste 20 åren har inget av värde hänt i utredningen.

– Jag tror att de hakade upp sig på ett spår för att det var bekvämt. Och det tycker jag är jättehemskt...med tanke på att det var en så fruktansvärt brutal gärning...att man inte tar det på mer allvar...och gör om i så fall, säger Anneli Söderström.

Kan inte lämna ut allt

De anhöriga tycker ju inte att man har gjort det man hade kunnat göra i den här utredningen för att mordet skulle kunna klaras upp. Vad säger du om det?

– Ja...jag har förståelse för synpunkten, och det är ju ofta så. Vi kan inte lämna ut allt vad vi gör i en utredning. Men min uppfattning är att den här utredningen både är omfattande och gedigen, och jag personligen kan inte se att det har gjorts några avgörande fel eller några stora fel över huvud taget, säger Börje Öhman.

Gamla lojaliteter

Det här är ju en ganska liten ort, och ofta finns förövaren i offrets närhet. Borde man inte ha kunnat klara upp det här med tanke på de omständigheterna?

– Ja det kan man tycka. Och det är väl det jag hoppas på på något sätt att det finns någon lojalitet som ska släppa. Den som nu sitter inne med den där lilla biten som vi faktiskt skulle behöva, det är dags att ge sig till känna nu. Det har gått lång tid och det skulle vara bra för bygden att få klara upp det här, säger Börje Öhman.

”Får inte glömmas bort”

– Jag tycker inte att något som är så hemskt och brutalt ska glömmas bort. Jag tycker inte att det ska sopas under mattan. Jag tycker inte att det ska glömmas bort bara för att det har gått lång tid, eller att det ska bli en mindre händelse för det. Det är en likadan händelse i alla fall, säger Anneli Söderström.

– Det hände, det var fruktansvärt och det fick konsekvenser. Och den som nu har gjort det där ska få känna att konsekvenserna finns där i alla fall, hela tiden. Det tar inte slut.