I den tidiga barnuppfostran var agan en självklarhet. Då såg man på barnet med helt andra ögon än idag.
– Små barn var inte som vuxna. Man fostrade deras vilja och reaktioner ungefär som man uppfostrade djur. Spiller man får man en örfil, säger Bengt Sandin, historiker och professor på institutionen Tema barn vid Linköpings universitet.
Aga fungerade bäst på små barn
Men redan tidigt var många negativa till aga och kränkande behandling av barn. Särskilt när det gällde äldre barn.
– Man ansåg att aga av äldre barn var kränkande och att den inte hade samma uppfostrande effekt som aga av mindre barn, säger han.
Samtidigt kämpande man på andra håll för barnens rätt, men med ett annat fokus än idag.
– Då var man intresserad av att ge barnet särskilda rättigheter som rätt till familj, identitet, omhändertagande, skolgång och att slippa barnarbete. Alltså rättigheter som bara gällde barn.
Föräldrars makt
I takt med att välfärdssamhället utvecklades, med skola och andra institutioner för barn, blev synen på barnuppfostran mer professionell. Man ville förbjuda aga i skolan och andra offentliga inrättningar. Så skedde också på 50-talet och till sist var det bara inom familjen det var tillåtet att slå barn. Oftast handlade det om örfilar och hårda tag, men läkare började också reagera på barn som kom till sjukhus tydligt märkta av misshandel.
– Man börjar då ifrågasätta föräldrarnas oinskränkta makt över barnen, säger Bengt Sandin.
Synen förändras
Det blir 60-tal och strafflagen ändras till att förbjuda barnmisshandel. Tio år senare är förbjudet att aga barn över huvud taget.
– I och med att man inte får slå barn förändras synen på vad barn är. Barn hade rättigheter som vuxna. I det finns också att man ska respekterar barns känslor och låta barns åsikter spela roll. Men det leder dessutom till en vision om att barn ska kämpa själv för att upprätthålla sin integritet, påpekar Bengt Sandin.
Han tror att skrivningen om barnets rätt till integritet i läroplanen är ännu ett steg mot att stärka barnens rätt i samhället.