Under två timmar på lördagen genomfördes en omfattande örnräkning som sträckte sig över 28 kommuner i fem län i Mälarområdet, med 89 bemannade räkningsplatser. Sten Ullerstad på fältstationen Rördrommen är projektledare för räkningen, som har genomförts i ett samarbete mellan en rad ornitologiska föreningar och lokala avdelningar i Naturskyddsföreningen.

-Vi räknade 145 havsörnar och, vad vi vet, en kungsörn. Det är bättre än vad vi hade räknat med och bättre än i fjol, säger han.

Slaktrester kompenserar

-Det har varit dåliga isförhållanden, så yrkesfiskarna har inte kunnat lägga ut rens och överskottsfisk som de brukar. Det är en stapelföda för örnar. Men det har kanske kompenserats en del av slaktrester från framför allt vildsvinsjakt.

Örnräkningen har genomförts årligen ända sedan 1999, men i större omfattning sedan 2001. Antalet örnar är en bra indikator på tillståndet i naturen, eftersom örnen – precis som människan – står högst i näringskedjan.

Örnarna som har räknats i Mälarområdet kommer inte bara från närområdet, utan är ibland långväga gäster från bland annat Åland, inre delen av Finland och de nordligaste delarna av Sverige.

Giftrester i Norrland

Även om örnstammen nu mår bra i Mälarområdet, efter att ha hämtat sig från förra seklets flitiga användande av mycket giftiga bekämpningsmedel, finns nya hot i andra delar av landet. Sten Ullerstad pekar ut allvarliga problem i Västernorrland, där gamla barkrester med höga halter av bland annat DDT som dumpats i sjöar av skogsindustrin har börjat följa landhöjningen upp i dagens ljus.

-Det är femtiotalets synder som börjar komma tillbaka, det är bekymmersamt, säger han.

Även trafikdödade örnar oroar Sten Ullerstad. Men det är inte bilar som är den största faran.

-Det är framför allt tågtrafiken som knäcker en hel del av den här faunan.