Laurentziu Bujor med sin egen familj

Han fick unik chans – men tigger istället

Uppdaterad
Publicerad

Han blev den första tiggande romen som fick börja gymnasiet i Sundsvall för två år sedan. Men hur gick det sedan?

För två år sedan fick Laurentziu Bujor en chans till ett nytt liv. Med hjälp av ideella krafter fick han möjlighet att börja på Västermalms gymnasium i Sundsvall, den första eleven med bakgrund som tiggande rom från Rumänien.

– Jag trivdes bra i Sundsvall. Jag hade en plats utanför en bank där jag satt och tiggde, folk var snälla, säger Laurentziu Bujor.

Rumänienresan – hemma hos tiggarna

Insamling betalade skolgången

För att det skulle kunna bli möjligt ordnades en privat insamling av pengar. Pengarna fick sedan föräldrarna som ersättning för de slantar Laurentziu inte kunde tigga ihop när han gick i skolan.

Laurentziu på Västermalms skola i Sundsvall

Det fungerade bra under en period, men efter ett tag slutade han dyka upp på skolan. Och efter ytterligare några månader försvann Laurentziu helt från Sundsvalls gator och torg.

– Min flickvän Christina blev gravid och när hon skulle föda måste vi åka hem, vi fick inte tillstånd att föda i Sverige, säger han.

Träffades i konstprojekt

De träffades i tiggarlägret i hamnen i Sundsvall, vi träffade paret när de var med i ett konstprojekt som fritidspolitikern Pirjo Holmström ordnade. De skulle få lära sig måla, tavlorna skulle säljas och det skulle fungera som ett alternativ till tiggandet.

– Det var bra, jag var för sjuk för att tigga på den tiden så det kunde ge lite pengar, säger Christina Ionela Tanase.

Christina och Laurentziu i konstprojektet

Drömmer om eget hus

När jag kommer till Valea Seaca träffar jag paret i deras hem. Laurentziu är idag 19 år och Christina 18, och dottern Elena Daniela har hunnit bli ett halvår. De bor i hans föräldrars hus tillsammans med fem av hans yngre syskon och en av hans äldre bröders två barn.

– Jag har många drömmar. Jag skulle vilja köpa en bit mark och bygga ett hus och jag skulle vilja ge min dotter en bättre framtid säger Laurentziu.

Som mest är det 15 personer som bor i det lilla huset och Laurentziu försöker försörja familjen så gott det går på hemmaplan. Han tar de jobb han kan hitta, en dag lägger han ett plåttak på ett hus, en annan jobbar han i skogen.

– Igår jobbade jag hela dagen i skogen, för det får jag 50 lei (ungefär 100 kronor) men det räcker knappt till mat för dagen åt familjen, säger han.

Christina med 6 månader gamla dottern

Romerna utnyttjas i Rumänien

Och så ser det ut för de flesta romerna i Valea Seaca. Hela byn är fattig och inte många har råd att betala några större löner. Om man som rom ändå lyckas få jobb en dag så är det för lite eller ingen ersättning.

– Tyvärr är det så att rumänerna utnyttjar romerna, säger Liviu Avasiloai på hjälporganisationen Hoppets stjärna i Rumänien.

Han säger att rumänerna inte ger romerna en chans att visa att de är pålitliga och duktiga. Det handlar om attityder och ser likadant ut på många andra håll i Rumänien, enligt Liviu Avasiloai.

Viktigt arbetsredskap i skogen

Tillbaka och tigger i Sundsvall

Laurentziu försöker spara lite pengar, så fort han får råd återvänder han till Sverige för att tigga igen. Och lämnar sin lilla familj, kanske för hela vintern. Precis som hans föräldrar gör, och har gjort under många år.

– Snart är vintern här och vi har inte råd med ved eller mat och så måste vi försöka få ihop till ett eget hus säger Laurentziu.

Han sitter i sängen i det dragiga huset med Christina och deras 6 månader gamla dotter. Han tittar på Christina och hon bara nickar uppgivet.

– Jag måste låta honom åka. Vi bor hos svärmor nu, vi är många och det är trångt, hur ska vi annars få en möjlighet att skaffa någonting eget, säger Christina Ionela Tanase.

Fotnot:

Efter mitt besök hos familjen har både Laurentziu och hans mamma, Irina Bujor, återvänt till Sundsvall.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Rumänienresan – hemma hos tiggarna

Mer i ämnet