Det är länsstyrelserna i de norrländska länen som i samarbete med SGU, Sveriges geologiska undersökning, har kartlagt och riskklassat bottnar längs norrlandskusten samt i några sjöar och älvar i Jämtlands och Västernorrland län.

Kvicksilver, DDT och dioxiner

Kartläggningen visar att det fortfarande finns höga halter av miljögifter i fiberhaltiga sediment lagrade på bottnarna. Det rör sig om både metaller och organiska föroreningar. På många ställen överskrider halterna gränsvärdena för sediment, skriver länsstyrelsen i Västernorrland i ett pressmeddelande:

”Resultatet av kartläggningen visar på att det finns ett högt innehåll av metaller och organiska föroreningar kvar i de kartlagda områdena. Det är främst höga halter av kvicksilver, DDT, HCB, HCH och dioxiner som har påträffats”.

Risk att gifterna sprids

Gävleborg har högst halter av dioxiner och furaner. HCB och HCH är äldre bekämpningsmedel mot insekter och svamp, och finns i högst halter i Gävleborgs och Jämtlands län.

Mest DDT finns i Västerbotten, Norrbotten och Gävleborg, medan Västerbotten har de högsta halterna av metylkvicksilver. Både naturliga processer och människans aktiviteter gör av fiberbankarna nu utgör en stor potientiell risk för spridning av gifterna.

–Jag tycker att man ska kolla och göra ordentliga riskbedömningar som nästa steg, säger Lijana Gottby, projektledare vid SGU.

Allvarligt på många platser

Totalt är det 44 fiberbankar med riskklass 1 och 2, det vill säga ”allvarligt förorenade områden”, som har inventerats längs Norrlands kust. Fibrerna och föroreningarna som är bundna i dem, ligger idag ackumulerade utanför eller nedströms från de olika utsläppskällorna. ”Naturlig översedimentering av fiberbankar med nya, renare sediment har konstaterats men i flertalet fall är det inte så”, skriver länsstyrelsen.

Mer information om detta hittar du på länsstyrelsens sida.