– Det är inte socialtjänstlagen som ändrats utan det är tillsynsmyndigheten Ivo som ändrat sin tolkning av lagen säger Jennie Edman, föreståndare på Solgläntans behandlingshem utanför Kramfors.
Ivo har infört ett nytt arbetssätt som gör att rutinerna och befogenheterna för HVB-hem har ändrats. Det innebär att personalen bara får titta i ungdomarnas väskor och ta deras mobiltelefoner om ungdomarna själv går med på det. De kan inte heller förhindra besök av gamla kompisar.
Jennie Edman på Solgläntan menar att den nya bedömningen gör att integritet väger tyngre än behandling och säkerhet.
– Det gör vårt arbete betydligt svårare. Vi har också kontakt med flera olika myndigheter som har olika krav på oss, säger hon.
Lagändring nödvändig för vården
Ett tidigare exempel från behandlingshemmet i Kramfors var en kille som stod på en avrättningslista och där Säpo var inblandat i placeringen på Solgläntan. Han krävde att få använda sin mobil, vilket Ivo fastslagit.
Handläggaren i killens hemkommun protesterade, Säpo hävdade att det var en skyddsplacering och Jennie kände sig klämd.
– Vem ska jag lyssna på, vilken lagstiftning går först? undrar Jennie Edman.
Hon säger att Ivo behöver ge tydligare instruktioner för att hon ska kunna sköta sitt jobb, och hoppas att socialtjänstlagen ska ändras så att det blir möjligt att införa restriktioner som de anser är nödvändiga.
Vad är ett HVB-hem?
Hem för vård eller boende (kallas HVB-hem) är ett ställe där man kan placeras om man har problem med exempelvis kriminalitet, droger eller psykisk ohälsa.
Det är socialtjänsten i hemkommunen som beslutar om placeringen och verksamheten styrs av socialtjänstlagen. Det är inspektionen för vård och omsorg, Ivo, som är tillsynsmyndighet och behandlingshemmen drivs av olika aktörer, ofta privata.
Placeringen kan vara allt från bara några veckors akutplacering till upp mot två år, men vanligast är tre till sex månader.
Källor: Socialstyrelsen, Ivo, Nytida och Östersunds kommun