I väntrummet på barnavårdscentralen i Kramfors träffade vi Towe Widmark med dottern Lisen, ett år och Karolina Jonsson med sonen Hampus, sex månader. De ska träffa distriktssköterskan Lena Norrbin.

Både Towe och Karolina har behövt stöd och hjälp av Lena för att amningen skulle fungera bra. Något som de båda uppskattar.

– Det är ju jättebra. Det kändes lite jobbigt att amma inför någon och visa men det gick fint, säger Towe Widmark.

Viktigt att ta emot hjälp

Towe bor i Kramfors med sin sambo och fem barn. Hon har ammat de fyra första barnen i cirka tio månader. Det var när hon skulle amma sitt sista barn som det blev lite problem.

– Hon började smacka. Jag lät det bara fortsätta för jag tänkte att det går över, berättar Towe Widmark.

Towe fick då veta att hon höll Lisen fel. Hon skulle ligga mer framför bröstet när hon ammades.

Karolina Jonsson bor i Nora med sin sambo och sonen Hampus. Karolina har ammat honom i sex månader.

Men de har haft lite problem med amningen. Hampus fick svampinfektion i munnen.

– Då fick jag sår på mina bröst och då blev det svårt att amma. Så jag gav Hampus  modersmjölksersättning. Sedan var vi på banan igen efter en månad, berättar Karolina Jonsson.

Inte så självklart för alla

Det finns också mammor som inte ammar av olika anledningar.

– Vissa vill kanske inte känna sig så låsta. De vill att pappan ska ta bebisen mer, säger Towe Widmark.

– Jag har hört att många kan känna sig som en mjölkande ko, säger Karolina Jonsson.

 Det finns också mammor som önskar amma men som av medicinska skäl inte kan. Det kan ge känslor av skam, ilska och sorg.