Mordet på Johan Asplund var det första Quick erkände men det blev det sista han dömdes för 2001.
Föräldrarna överklagade senare tingsrättens dom, men vägrades prövningstillstånd. Föräldrarna trodde inte att Quick var skyldig.
Eftersom domen, rent objektivt, utfallit till deras fördel ansåg emellertid hovrätten för Nedre Norrland att de inte hade rätt att få saken prövad i högre instans. De hade dessutom tilldömts ett stort skadestånd.
Självkritisk domare
Hovrättslagman och ordförande när resningsärendet avgjordes var Robert Schött, idag chef för Sundsvalls tingsrätt. Han är idag kritisk till det underlag som presenterades för rätten 2001 .
– Om jag uttrycker mig försiktigt tror jag inte att utslaget blivit detsamma om de nya uppgifterna varit kända, säger han till Mittnytt.
Av de nya omständigheterna är det inte Thomas Quicks återtagna erkännande som han bedömer som viktigast, utan uppgifterna om att förhör och vallningar genomfördes i nära samarbete med rättspsykiatrin i syfte att plocka fram undanträngda minnen.
Robert Schött vill inte ta ordet rättsskandal i sin mun. Däremot ifrågasätter han de uppgifter som rätten hade att ta ställning till när Thomas Quick fälldes för mord på Johan Asplund.
Hade dömt annorlunda
– Det är av central betydelse att de uppgifter Thomas Quick lämnade kom fram på ett spontant och otvunget sätt utan yttre påverkan. Det kan ifrågasättas idag.
Mittnytt: Känner du dig lurad?
– Så mycket kan jag säga, att det är tveksamt om jag – om jag hade dömt i tingsrätten – hade kommit till samma slutsats om de nya omständigheterna varit kända.
Mittnytt: Vem anser du bär ansvaret?
– Många olika aktörer bär ansvaret för detta en rättssäker process, även domstolarna, men jag hoppas att det blir en av de frågor regeringens granskningskommission kommer att titta närmare på. Jag står själv till förfogande om kommissionen så önskar, säger Schött.