Det var i juli som katten försvann när Ulla Norgren besökte sin stuga i Ljungdalen i Bergs kommun i Härjedalen. Men när Ulla och väninnan Gertrud skulle åka hem till Stöde utanför Sundsvall, var katten försvunnen.
– Vi stannade och väntade hela dagen, men han kom inte, säger Murres ägare Ulla Norgren.
Engagemang i bygden
De var tvungen att åka hem, utan katt. Men Ulla gav inte upp. Hon ringde turistbyrån i Ljungdalsfjällen.
– Jag frågade om jag fick sätta upp en lapp och det fick jag. De satte även upp en efterlysning på ICA.
Sedan vidtog närmast en folkrörelse i bygden. Många hjälpte till, la ut mat, skickade bilder på katten när de sett den, och meddelade Ulla.
– Jag är helt fascinerad över engagemanget. Det är sådan gemenskap i bygden, berömmer Ulla.
Kattfälla sattes ut
Efter flera besök i stugan där Ulla förgäves försökte lokalisera Murre, beslutades att man skulle sätta ut en kattfälla i Storsjötrakten. Den laddades med mat, närmare bestämt skinka. Nu var det bara att vänta.
– På morgonen ringde min son och barnbarnen och jag undrade vad som hänt, de brukar alltid ringa på kvällen, berättar Ulla.
Det visade sig att Murre var tillbaka. Trött och slut, men vid liv. Efter lite värme och mat piggnade han på sig och fick sedan följa med hem till Stöde igen. Väl där var det ingen tvekan om att katten kände sig hemma.
”Som en Disneykatt”
– Han for som en kula ut ur kattburen och sprang raka vägen till köket och sin matplats. Det var som en Disneykatt som sladdade på väg till matkoppen, säger Ulla med ett skratt.
Innan treårige Murre komtillrätta hade Ulla funderat hur det skulle bli om hon hittade igen honom. Hon pratade med en veterinär för att höra hur frånvaron skulle kunna påverka katten.
– Då fick jag svaret att det inte var säkert att katten skulle känna igen mig om det gått mer än fyra veckor .
Herren på täppan
Men farhågorna kom på skam och berättelsen har ett lyckligt slut.
– Han kände igen både mig och barnbarnen på en gång. Nu är han herre på täppan och går runt omkring här och mår bra, avslutar Ulla.