Bara 15 procent av de 23 000 tunnorna har hittills lokaliserats och Länsstyrelsen kräver att fortsatta undersökningar görs av havsbotten utanför Åstön.
Men det kommer att kosta, minst 40 miljoner kronor, och frågan är vem som ska stå för den notan.
Ett företag friades
Undersökningarna måste genomföras innan det går att bestämma hur området med kvicksilvertunnorna slutligen ska saneras, åtgärder som beräknas bli mycket kostsamma.
Mark- och miljödomstolen friade i dom nyligen ett av de tre företagen som från ansvar, men Länsstyrelsen har nu valt att överklaga domen.
Vägledande dom
Michael Westin, jurist på myndigheten, menar att ett beslut i ärendet kan vara av stor vikt och bli vägledande för andra komplicerade miljömål.
– Ja, absolut, det tror vi, säger han.
I klippet berättar Michael Westin på Länsstyrelsen varför en vägledande dom är viktig.
Gifttunnorna i Sundsvallsbukten
Katalysatormassan som finns i de 23 000 dumpade tunnorna uppstod i samband med tillverkningen av vinylklorid i Stockvik söder om Sundsvall.
Till en början grävdes restprodukten katalysatormassa ned på fabriksområdet men 1951 började den kvicksilverhaltiga massan dumpas ute i havet, en verksamhet som fortsatte fram till 1964.
De första dumpningarna gjordes utanför Bremön och fortsatte sedan i havet utanför Åstön.
Bara 3 600 av de 23 000 tunnorna har hittills lokaliserats.
På 1950- och 60-talen fanns ingen lagstiftning som reglerade den här typen av miljöfarlig verksamhet.