OBS! Artikeln publicerades den 22 februari 2017.
Ur polisens förundersökning:
Vid det aktuella tillfället var jag tillsammans med min kollega X beordrade att verkställa en husrannsakan i en lägenhet på ...... i Bergsåker i Sundsvall. Syftet med husrannsakan var att eftersöka stöldgods.
Vi hade med oss de misstänktas lägenhetsnyckel till adressen. Detta då de missstänkta satt gripna inne på Sundsvalls polisstation.
Vi fick veta att det skulle finnas en ettåriga flicka i lägenheten. Flickan skulle enligt den misstänkta kvinnan (ettåringens mamma) vaktas av sin mormor.
Stora spyflugor surrade i lägenheten
När vi anlände till adressen knackade vi på den aktuella lägenhetsdörren. Ingen gav sig till känna. Vi hörde barnskrik från lägenheten. Efter ytterligare knackningar utan resultat valde vi att låsa upp dörren och bereda oss tillträde till lägenheten.
När dörren gick upp möttes vi av en våg av värme och illalukt. Det var mycket varmt i lägenheten, jag uppskattat temperaturen till 30 grader. Det luktade kraftigt av något surt samt av något som endast kan jämföras med avföring. Stora ”spyflugor” surrade omkring överallt i lägenheten.
Vi ropade in i lägenheten men ingen gav sig till känna. Jag fick känslan av att ingen vuxen människa fanns i lägenheten.
Kraftig stank
Den första anblicken gav ett ganska ordnat intryck av lägenheten. Lägenheten var spartanskt möblerade i hall samt i vardagsrum. Barnskriken vi hört sedan vi anlänt skar dock genom rummen.
Jag tog mig hastigt in genom lägenheten. Den kraftiga stanken förstärktes för varje steg jag tog in i lägenheten.
Jag kände hur mina kängor klibbade fast lätt i golvet samtidigt som jag skyndade mig genom vardagsrum och kök. Golven föreföll vara täckta av en klibbig hinna, såsom de inte skurats ordentligt på mycket lång tid.
”Hjärtskärande serie känslointryck”
När jag tagit mig in i köket lokaliserade jag barnskriken från bakom en stängd dörr i ändan av köket. När jag öppnade den möttes jag av en för mig hjärtskärande serie känslointryck.
Luften i det lilla kolsvart nedsläckta rummet var stekande het. Det stank av avföring och kräks. Tjocka flugor surrade genom den av lukt redan tjocka luften.
Direkt till höger om dörren låg en utvattnad vomering på golvet. En pöl med genomskinligt vatten innehållande små smälta bitar av mat.
Det låg diverse leksaker, en nappflaska samt en hundmatskål på golvet.
Längst in i rummet stod en spjälsäng. I sängen låg ett skrikande barn, uppskattningsvis ett år gammalt till åldern.
”Obehagligt varm”
Jag slet ned den filt vilken täckte fönstret och släppte in ljus i rummet. Barnet tystnade direkt när jag lutade mig över spjälsängen. Dess blick flackade och dess svarta hår var som klistrat och vattenkammat av svett över dess lilla huvud.
Jag lyfte upp barnet, en flicka. Hon var obehagligt varm vid beröring. Det fanns ingenting i spjälsängen förutom en hög med filtar.
Flickans kläder vilkas en gång hade varit ljusa och vita var över stora partier gråbruna av smuts. Barnet var smutsigt över ansiktet och över händerna. Smuts och grus satt fast i det näpna, rödgråtna lilla ansiktet.
När jag höll flickan mot mig för att trösta henne märkte jag hur hon luktade surt. Hon luktade som en blandning av avföring, urin samt gammal sur mjölk.
Lukten är oerhört svår att beskriva med ord. Den skakade mig dock.
”Stora feta spyflugor”
När jag höll henne märkte jag hur tyget på baksidan av hennes byxa, hennes stjärt, var täckt av stora feta spyflugor. Blöjan var tung och uppenbart full av exkrementer och urin.
Jag tog genast ut flickan till vardagsrummet där jag satte henne ned i soffan. Jag öppnade fönstren till vardagsrummet och började vädra ur den kvalmiga värmen och stanken.
Flickan satt helt apatisk i soffan utan att göra en ansats att röra sig. Min kollega X satte sig med flickan samtidigt som jag gick in i köket och diskade ur en möglig och smutsig nappflaska. Jag fyllde flaskan med vatten och försökte få flickan att dricka.
Flickan slöt dock inte läpparna runt nappen utan satt bara hålögt och stirrade på mig. Vattnet sipprade ur den lilla flickans mungipor.
Ett litet leende
Vi kontaktade länskommunikationscentralen samt socialjouren. Vi tog ställning kring ifall vi skulle kalla en ambulans till platsen.
Flickan började dock så sakteliga att dricka vattnet vi gav henne. Hon började bli mer alert i blicken och efter en stund bjöd hon även på ett litet leende, om än framkallat av en mycket pedagogisk polisassistent X .
Flickan satt dock hela tiden med ryggen mot soffans ryggstöd. Hon gjorde ingen ansats att krypa, vända sig, stå eller gå.
Socialtjänsten grät
Då en kvinnlig representant från socialtjänsten anlände valde vi i stället att denna skulle få ombesörja för vård av barnet.
När hon såg flickans situation började hon spontant att gråta. Till synes av sorg och en känsla av hopplöshet.
Disk, smuts och matrester
Lägenheten var i övrigt väldigt smutsig. I köket stod det receptbelagda mediciner inom räckhåll för barn. I badrummet fanns en överfull tunna med använda blöjor. Flugor surrade och stanken var outhärdlig.
Toaletten var smutsig och den var inte renspolad. Det låg fimpar blandad med urinen längst ner i toaletten.
Det större sovrummet var kaosartartat. Det fanns inga sängkläder i sängen. Det låg askfat med fimpade cigaretter på nattduksbordet samt på en hög med kläder i sovrummets hörn.
Överallt i lägenheten låg små matrester, kex, glasspinnar och tomma förpackningar. Diskbänken var kaosartad med odiskad disk och matrester.
Apatisk hund
I en liten hundbädd i lägenheten fann vi även en mycket vanvårdad hund, en liten chihuahua. Hunden kunde inte stå eller gå för egen maskin, den var kladdig av urin och avföring. Den luktade fruktansvärt och även del föreföll vara alldeles apatisk. Hunden fördes till veterinär där den senare nödgades att avlivas på grund av dennes dåliga och vanvårdade skick.
SVT Västernorrland har i texten endast tagit bort namn och lagt till mellanrubriker.