I slutet av nittiotalet dog flodkräftan mystiskt ut i Ljungan. Här var det inte kräftpesten som orsakade kräftdöden som på många andra ställen. En teori var att det var sporer från granrost i vattnet som var skyldiga till att kräftorna försvann. Några år senare planterade man tillbaka cirka 80.000 flodkräftor på olika områden i Ljungan, vilket visade sig vara en lyckad satsning.
–Under de här åren har beståndet ökat dramatiskt för nu är det väldigt mycket kräftor här, säger kräftexperten Tommy Odelström.
Varje år görs dykningar på olika lokaler i Ljungan för att se hur tillväxten av kräftbeståndet ser ut. Det man främst tittar på är att om de nyinflyttade kräftorna förökar sig, men man håller också koll på årets och förra årets yngel.
Den svenska flodkräftan är med på Världsnaturfondens röda lista över arter som måste skyddas. Men Tommy Odelström menar att ett fiskeförbud på flodkräftorna riskerar leda till att kräftorna istället försvinner.
–Bästa sättet att få ha flodkräftorna kvar är att man har dem som en resurs som folk bryr sig om och det innebär att man måste få låta folk fiska dem, säger han.