Med EU-medel och bidrag från bland andra Örnsköldsvik kommun och Länsstyrelsen i Västernorrland avsattes totalt 18 miljoner kronor för att återställa Moälven och förbättra livsmiljön för lax, utter och flodpärlmussla.

Men när fiskräknaren i den nya laxtrappan som går förbi sågefallet i Gottne i fjol räkande ihop endast tolv laxar med en medelvikt på åtta kilo och bara fem öringar, ja då var det många

som menade att misslyckandet var ett faktum.

– Man kan tro det, men projektet har nyss startat. Om några år tror jag att vi kommer få en betydligt större återvandring. Speciellt om man skär ner fisket i Östersjön. Då kommer betydligt fler laxar och öringar att vandra tillbaka, säger Håkan Jansson som är biolog på Örnsköldsviks kommun.

Inom projektet byggdes – förutom laxtrappan – utterpassager under vägar och broar. Stora stenblock som rensats ut under flottningsepoken har återställts. Dessutom har försurningen från skogsbruket motats bort, med hjälp av kalkning på flera ställen.

Ett projekt som förutom det rent ekonomiska inneburit ett stort ideellt arbete från de flesta fiskevårdområden som ligger längs

Moälven, Utterån och Anundsjöåarna.

Den skrala återvandringen av lax och öring gör det lätt att ta ordet fiasko i mun, men enligt Håkan Jansson måste fiskekvoterna ner ordentligt för att laxen ska återvända och det gäller alla älvar.

Och kanske det blir en förändring framöver. För några veckor sen beslutade nämligen EU:s fiskeministrar att laxkvoten i Östersjön ska minska med 15 procent, vilket kan ge positiva effekter i många älvar.

– Det störta antalet laxar fångas ju i Östersjön, så det är viktigt att den kvoten minskas. Sen måste nog vi bli bättre på att informera sportfiskarna om hur viktigt det är under några år att släppa tillbaka den fisk man fångar i älvarna, säger Håkan Janson.

– Om tio, tolv år kan vi nog se en mer rättvisande bild av hur projektet fallit ut. Då har lax och öring fått chansen att reprocucera sig ett par generationer, säger Håkan Jansson.