Raili Puusaari bor i Viforsen utanför Sundsvall. Det har gått ett år sedan den ödesdigra kvällen då hon ramlade utför en trapp.
– Någon hörde att något dunsade ner och sen kom de och höll ner mig och sa att jag inte fick röra mig. De trodde att det var något allvarligt som hade hänt.
Tillsammans med sin sambo åkte hon ambulans till akuten i Sundsvall, men där fick de lugnande besked.
– De röntgade och sedan fick vi veta att det inte var någon skada, utan det var en mjukskada. Det var bara att åka hem.
Skickades till Australien
Röntgenbilderna som togs skickades till företaget Telemedicine Clinic i Australien som anlitas av landstinget för att granska röntgenbilder. I utlåtandet därifrån stod det att ingen skada kunde påvisas. Raili och hennes sambo tog bussen hem. I över två veckor satt hon i soffan och sov. Värken blev allt värre. Två gånger var hon till vårdcentralen och fick samma besked.
– Ja, att de kan inte göra någonting annat än att ge medicin. Röntgenbilderna hade kollats och det var ju bara en mjukskada. Det fanns ingenting de kunde göra.
MISSA INTE: Så får du lokala nyheter i SVT:s app
En morgon klarade hon inte att kliva upp ur soffan.
– Jag fick ropa till min sambo Jan att han skulle komma och hjälpa mig upp. Då kände jag att jag hade nästan inga ben. Jan fick leda mig till toaletten och sedan sa han att nu Raili, nu ska vi åka till akuten igen.
Tappade känseln
Jan skjutsade henne till akuten på Sundsvalls sjukhus. Trots att hon inte kunde gå och och hade tappat känseln från halsen och ned trodde hon fortfarande på läkarens utlåtande.
– Jamen, en mjukskada. Att det måste vara några nerver som sitter i kläm. Inte tänkte väl jag att min nacke var bruten.
Nu letades de gamla röntgenbilderna fram. En läkare konstaterade att det var någonting fel. Raili fick en stödkrage och akutröntgen.
– Jag skulle direkt till helikoptern och direkt till operationsbordet. Man kan säga att jag landade i operationssalen och sedan var det full fart, säger Raili Puusaari.
”Man blir förbannad”
Inspektionen för vård och omsorg kritiserar läkaren i Australien som inte upptäckte att nacken var bruten. Även landstinget i Västernorrland får kritik eftersom de rutiner som finns inte följdes. Röntgens jourpersonal borde ha ringts in, men det gjordes aldrig.
– Man vill ju inte att någon annan hamnar i samma sits. Någonting måste hända där på sjukhuset, att de ändrar någonting eller gör så att ingen annan hamnar i samma sits som jag. Jag hade kunnat bli förlamad från nacken och neråt. Man blir förbannad, säger Raili och skakar uppgivet på huvudet.
Yrsel och domningar
Någon ursäkt från sjukhuset har hon inte fått.
– Sjukhuset har aldrig tagit kontakt med mig. Det är bara via IVO som jag vet vad som har hänt och varför, men de har inte hört av sig.
Idag är hon stel i nacken, men hon har fått tillbaka känseln i ben och armar. Hon har fortfarande domningar i fingrarna och får yrsel när hon gör hastiga rörelser. Efter att ha läst papperen från sjukhuset tror Raili att skadan förvärrades på grund av att hon skickades hem med bruten nacke.
– Om de hade opererat mig direkt så hade kanske bara en kota skadats. Nu fick också andra kotan en skada, säger hon.
LÄS MER: Sjukhuset beklagar misstaget