Under försommaren har 2 600 ungskogar i Norrland inventerats på betesskador och tillgången på foder. Inventeringen kan sedan användas som underlag för beslut om tilldelning under älgjakten.

I Västernorrlands älgförvaltningsområde, vilket i princip omfattar kommunerna Örnsköldsvik, Kramfors, Timrå och Härnösand, har 425 kilometerrutor inventerats. Resultatet visar att 11 procent av tallstammarna skadats av vilt, framför allt då älg.

Värre i Jämtland

Sollefteå, Sundsvall och Ånge tillhör Jämtlands älgförvaltningsområde och där är skadorna än värre, 14 procent i snitt – men på vissa håll ända upp till 50 procent.

– Nästan alla områden uppvisar årsskador på mer än tio procent vilket är helt bedrövligt. Det finns inte tillräckligt många oskadade stammar kvar i ungskogen för att klara det uppsatta målet. Skadorna innebär vanligtvis inte att tallen dör men leder till minskad tillväxt i skogen, försämrad kvalitet och betydande ekonomiska förluster för skogsägaren, säger Christer Kalén, viltspecialist på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.

Åtgärder behövs

Under 5 procent anser Skogsstyrelsen vara en tolerabel nivå under flera års tid men ligger siffrorna på mellan 10 och 20 procent är balansen mellan älg och skog i allvarlig kris och åtgärder måste sättas in.

Resultaten av älgbetesinventeringen (Äbin) kan variera stort mellan år, ibland svårtolkat, men årets långa och snörika vinter bedöms ha lett till att vissa områden drabbas extra mycket. När snön ligger djup begränsas älgens rörlighet och den går hårt åt den omgivande skogen.