Thorbjörn Fälldin var Centerpartiets ledare under 14 år, 1971-1985. 1976 blev han blev Sveriges första borgerliga statminister sedan 1936. Han blev 90 år gammal. Här kan du se hela livesändningen kring Thorbjörn Fälldins död.
Se inslaget om Thorbjörn Fälldins politiska liv som sändes i april i år, i samband med hans 90-årsdag.
Bröt 40 år av S-styre
Han var lantbrukarsonen från Ångermanland som bröt 40 år av socialdemokratiskt styre. Allra mest känd blev han för sitt innerliga kärnkraftsmotstånd. Något han tvingades kompromissa med och som till och med kom att kosta honom statsministerposten.
När Thorbjörn Fälldin blev statsminister 1976 blev han historisk. Tillsammans med Moderaterna och Folkpartiet bildade C-ledaren då den första borgerliga regeringen på 44 år.
Men triumfen blev inte långvarig. Fälldin hade under valrörelsen bedyrat att han inte skulle sätta sig i en regering som bygger nya kärnkraftverk eller som laddar nya aggregat. Men motsättningarna mellan regeringspartierna var för stora och för att hålla ihop regeringen gick Fälldin med på att ladda Barsebäck.
Frågan om kärnkraften hängde kvar
Efter beslutet möttes Fälldin av hårda anklagelser och sades svika sina väljare. Frågan om kärnkraften fanns hela tiden kvar som stötesten i regeringen och när frågan om att ladda nya aggregat kom upp 1978 tvingades Fälldin att välja mellan statsministerposten och sitt kärnkraftsmotstånd. Det senare vann och i oktober lämnade Centerpartiet regeringen.
1979 kom Fälldin tillbaka och bildade en ny trepartiregering. Även denna splittras, denna gång på grund av oenighet i skattefrågan. Efter att ha bildat en tredje regering tvingas Fälldin vid valet 1982 i opposition.
Tvingades bort
I valet 1985 backade Centerpartiet till 12,4 procent och allt fler röster höjdes för Fälldins avgång. I december samma år tvingades Fälldin bort från ledarposten under förödmjukande former.
Att Torbjörn Fälldin kände sig mer hemma som lantbrukare i blåställ än i frack på fina tillställningar var väl känt.
Under hela sin tid som politiker så återvände han till gården i Ramvik i Ångermanland där han växte upp och som han sedan tog över. Det var också hela tiden klart att det var till gården han skulle återvända när politikerkarriären var över, något han också gjorde efter valnederlaget 1985.