2013 gick det inte längre. Laget hade svajat länge, men nu ramlade Timrå IK ur elitserien.
Proppen hade gått ur, och vid en ödesmättad presskonferens i april konstaterade sportchefen Lars Nolander och klubbens ordförande Tommy Andersson att man stod vid randen av en konkurs.
Skenande lönekostnader, för stor kostym, för lite intäkter.
Nu ville klubben ansöka om rekonstruktion; 44 miljoner behövdes skriva av, 30 miljoner skulle sparas.
Avgången för återtåget till elitserien fick ställas in – på obestämd tid.
Bättre än inget alls
Ett villkor för en rekonstruktionen var att fordringsägarna nöjde sig med att få tillbaka bara 25 % av sina fordringar.
Men bättre det än ingenting alls, hoppades klubben att fordringsägarna skulle resonera
Störst skuld hade klubben till Timrå kommun som vackert fick bita i det sura äpplet och skriva av 18 miljoner kronor.
Den statliga lönegarantin gick in och säkrade bland annat löner till spelarna och när listorna blev offentliga stod det klart att avtalen i vissa fall varit guldkantade.
”Ett stålbad väntar nu klubben”, konstaterade klubbordföranden Tommy Andersson vid presskonferensen.
På plats var även Mats Emthén, den advokat som precis avslutat rekonstruktionen åt en annan krisklubb, Leksands IF.
Mycket kände han igen – inte minst situationen med en hemmaarena som gått från att ha varit ett framtidslöfte till att bli en tyngd som hotade att sänka hela verksamheten.
Hockeytempel
Tongångarna hade varit helt andra 12 år tidigare då klubben legat på hårt för få ta över arenan. Visionen var att bygga ett hockeytempel av internationellt snitt.
2003 togs ett rejält lyft när den gamla hallen byggdes om och höjdes – för att fördubbla publikkapaciteten.
2007 byggde man vidare och arenan, med ett stort kraftbolag som sponsor och, kunde nu ta in 6 000 åskådare.
Skuldberg
Men de sportsliga framgångarna uteblev och den förmodade intäktsökningen blev istället ett allt större skuldberg.
Rekonstruktionsupplägget som godkändes av tingsrätten 2013 gick inte heller som planerat. Rapporterna om Timrås skulder hos kronofogden duggade tätt och hösten 2014 vill klubben att kommunen skulle köpa arenan.
Sedan kommunen överlåtit anläggningen hade klubben belånat den.
Nu ville man att kommuen skulle betala ett marknadspris för den.
– Det vore oansvarigt av oss som förening att inte agera i det här läget, kostandsmassan är för stor för oss, sa iTmrå IK:s ordförande Tommy Andersson till Mittnytt.
Skattebetalarna
Timrås kommunalråd, Ewa Lindstrand (S), gick i taket över förslaget från klubben:
– Det är fullständigt orimligt att skattebetalarna ska betala för en arena som man skänkt bort, sa hon till Mittnytt.
– Hade Timrå IK köpt arenan för ett antal miljoner kronor hade det varit tänkbart att köpa tillbaka den för motsvarande pengar, men eftersom skattebetalarna har skänkt den här arenan till Timrå IK så är det fullständigt orimligt att skattebetalarna ska betala för en arena som man skänkt bort, fortsatte hon.
Nya strider
Men bara några månader senare, efter att två spekulanter av olika skäl hoppat av, bestämmer sig Timrå kommun att gå klubben till mötes.
Det som hösten 2014 hade varit ”helt orimligt för skattebetalarna” beskrivs nu som den bästa lösningen – för samma skattebetalarne.
Kommunen bjuder först 15 miljoner för arenan, ett bud man snart höjer till 45 miljoner kronor.
För en anläggning man alltså ett decennium tidigare skänkt bort till klubben.
Kommunen skulle åter bli ägare till arenan och afffären skulle bara vara ett klubbslag bort, trodde kommunledningen.
Istället blossade, ånyo, en politisk strid upp om arenan och reservationer följdes av överklaganden.
Nu blir det kommunfullmäktiges sak att till slut avgöra frågan.
Och därmed framtiden för hockeyklubben Timrå IK.