Än så länge försöker jag att inte tänka så mycket på SM, försöker mest bara behålla lugnet genom att bara vara. Kollar mycket på film och serier, läser, sover (en hel del, haha) men mest bara vara. Tankarna på SM kommer nog komma mer till veckan, 2-3 dagar innan jag simmar mitt första lopp, som för övrigt är på torsdagen (50 m bröstsim).

Jag har ju berättat i mina tidigare inlägg om mina jobbiga år och hur jag tog mig tillbaka. Jag kan få frågan från vissa ibland om jag har några tips på hur man ska ta sig igenom en svacka, hur man kan vända på något som med tiden blivit mer som ett måste istället för nått man verkligen vill. Lyckas vända tillbaka detta till det man en gång älskade att göra. Jag har funderat ganska mycket på det men egentligen inte kommit fram till något bra svar.

Det jag tror, är att du i grund och botten verkligen måste älska och vilja tillbringa så mycket tid med den sporten du utövar. Det finns ingen som kan tvinga dig att tycka om nått. Man kan aldrig tvinga fram känslor hos nån, inte ens du själv... tro mig, jag försökte i 2 år. Så om jag ska ge något tips är det att försöka hitta glädjen igen, genom att tänka tillbaka på dom stunder du verkligen var lycklig när du utövade din sport.

Försök att minnas vad det var du gjorde som var så roligt, och försök hitta tillbaka dit igen. Tänk inte så mycket på allt det negativa. Försök att efter varje träning du haft hitta nått positivt med passet. Om vi talar om simning nu, kanske gjorde du en jättebra vändning, bra undervattensjobb, lyckades få till tekniken en stund, klarade av andningsträningen, you name it, vad som helst. Försök att hitta nått som du kan känna dig nöjd med och lägg fokus på det. Då kommer du att gå från träningen med bättre självförtroende än om du bara fokuserar på att det gått dåligt, och detta i sig kommer garanterat att i längden få dig gladare och göra sporten mycket roligare.

Sen kan jag känna att en stund ifrån idrotten aldrig kan vara fel. Ta lite ledigt och försök hitta på annat, var med vänner som inte har med din sport att göra, tror det blir lättare att ”glömma bort” din idrott för en stund då. Då kan jag garantera att du inom kort kommer känna om du vill, eller inte vill fortsätta. Om inte annat blir det lättare att ta beslutet om att eventuellt sluta när du verkligen provat på ett liv utan din idrott.

Men jag ber dig, ta inga förhastade beslut. Sätt dig inte själv i den sitsen att du 10 år senare tittar tillbaka och ångrar att du slutade. Se till att du verkligen gjort allt vad du kunnat, att det inte finns något mer du kan göra.

Men framförallt, oavsett var du beslutar dig för, gör det för att Du vill det, inte vad alla andra tycker. Inga känslor går att tvinga fram.

Nästa inlägg jag skriver blir mitt nästsista och kommer under Sm-veckan. Ha det bra tills dess.