– De sker ofta i en hederskontext, och det är flera olika saker som gör att vi har svårt att nå fram i en utredning. Ofta finns en tystnadskultur som gör att man inte berättar, vare sig som vittne eller om man själv blivit utsatt, säger Jessica Wenna, senior åklagare vid Åklagarkammaren i Västerås.

Det kan handla om rädsla för repressalier om man går till polisen och berättar.

– Men förövaren är också ofta en närstående, som man kanske också tycker om. Då är det extra svårt att gå till polisen och berätta vad som hänt, säger Jessica Wenna.

Finns kunskap i lokalsamhället

Att hon ledde två av de tidigaste målen gällande lagen om äktenskapstvång handlar inte om att de här ärendena skulle vara vanligare i Västmanland än på andra håll.

– Det handlar snarare om att vi har en bra kunskap här, och att det finns bra personer som uppmärksammar att den här typen av brott sker i Västmanland och gör en polisanmälan. Det är så det hamnar på mitt bord, säger hon.

Som alltid med ny lagstiftning var det vissa svårigheter när lagen om äktenskapstvång kom.

– När lagen kom visste ingen var gränserna går för en äktenskapsliknande förbindelse. Det var ett nytt rekvisit, alltså ett krav för vad som ska vara ett brott, förklarar Jessica Wenna.

Fört ut ett tydligt budskap

Efter tio år med lagen om äktenskapstvång tycker hon att den gjort viss skillnad.

– Vi har haft i vart fall ett dussintal hovrättsdomar, och flera tingsrättsdomar, som visar att lagen används.

Den har också varit viktig för att föra ut ett budskap.

– Det viktigaste är att det spritt sig att man faktiskt inte får gifta bort sina barn. Och att det gäller även om man gifter sig enligt andra traditioner än de svenska. Det har man lyckats med att föra ut, säger hon.