Den stressrelaterade ohälsan är högst bland yrkesgrupper som arbetar inom välfärdsprofessioner i den offentliga sektorn. Arbetslivsforskaren Wanja Astvik menar att kraven är höga i dessa branscher, samtidigt som det finns en avsaknad av resurser för att genomföra dem.
– Under de senaste decennierna har det skett en ökad effektivisering: vi förväntas kunna göra lika mycket, eller till och med mer, med färre personer, säger Wanja Astvik, som är arbetslivsforskare och docent vid Mälardalens Högskola.
En lednings- och styrningsfråga
Många blir idag hänvisade till företagshälsovården när de påtalar stressen på sin arbetsplats.
– Där får man höra att man till exempel ska sänka sin ambitionsnivå och att gå hem i tid. Det blir individfokuserade lösningar som inte är fruktbara i längden. Det här är verkligen en lednings- och styrningsfråga, att skapa rimliga villkor och förutsättningar för människor att kunna utföra sitt jobb; och att kunna göra det utan att betala med sin egen hälsa, säger Wanja Astvik.