– Det är en fantastisk känsla när hunden nyper i ett spår och begär sig i väg. Jakten inleds och adrenalinet börjar pumpa, säger Marie Larsson hundförare på polisen region mitt.

En hektisk vecka

Det har varit en hektisk vecka för Diezel och hundföraren Marie Larsson. Veckan började med att de spårade upp inbrottstjuvar i Irsta, strax utanför Västerås. Det fortsatte med att de hittade en försvunnen person, en dement farbror som kommit ifrån sin fru ute i skogen. Sen var det dags att jaga inbrottstjuvar igen.

På polisen i Västmanlands Facebook-sida har artikeln om Diezels insatser delats 204 gånger.

– Det är ju framförallt hundens näsa som är avgörande i vårt arbete. Sen måste man kunna läsa sin hund, se vad han har och sen är det bra att hänga med, det är han som har svaren, jag bara hänger med, säger Marie Larsson.

Blåljus och sirener taggar honom

En insats kan pågå i timmar utan avbrott ibland med ett stort antal poliser. Ibland med helikopter som spanar från ovan, men det här stör inte Diezel.

– Jag tror att han blir mer taggad, han känner av när man kör fortare med bilen och har blåljus och siren på. Då förstår han att nu händer det någonting, säger Marie Larsson.

Hunden är ju människans bäste vän heter det ju, men hos polisen är en hund bara ett redskap, hur känner du för det?

– Ja, så är det ju tyvärr. Det klart att man knyter en otrolig kontakt, vi lever ju ihop 24 timmar om dygnet men samtidigt måste man ha med sig i bakhuvudet att han är till för att jobba och det därför han är här. Den dagen Diezel inte kan jobba får han knalla vidare till hundhimmlen. Det är det här han tycker är kul, säger Marie Larsson.