Ungefär 70 000 personer kremeras varje år och med kropparna följer alla metaller vi har i oss. Det handlar till exempel om spikar, skruvar och höftledsproteser.
Många av metallerna är dyrbara och skulle kunna återvinnas, men som begravningslagstiftningen ser ut i dag måste metallerna grävas ner.
Detta är slöseri med resurser menar många – för det är inget etiskt problem i och med kremeringsprocessen.
– Där blir metallen kvar i ugnen och den rakas ju ut, och sedan samlar man ihop den och gräver ner den i vigd jord. Istället för att gräva ner den i vigd jord skulle man skicka den till återvinning, säger Henrik Rydberg, kyrkoherde Västanfors församling.
Vill se lagändring
Runt 22 ton metaller grävs ner efter kremeringar i Sverige varje år. Redan 2010 uppvaktades regeringen av representanter från kyrkan och begravningsbranschen för att de ville se en lagändring som gjorde återvinning möjlig.
Nu utreds frågan, men fortfarande kvarstår en del problem. Om återvinning av de dyrbara metallerna exempelvis genererar pengar, vem ska då få dem?
– Jag tror inte att det kommer att bli något större problem. Distributionssystemet skulle vara så pass kostsamt, skulle jag tro, att det inte blir några stora pengar kvar. Jag tror att vi kan göra miljövinster, men inga ekonomiska vinster, säger Henrik Rydberg.