Förra året avled 22 kvinnor i Sverige på grund av våld i nära relation. Det är en ökning jämfört med tidigare år. Samtidigt visar statistik från Nationellt centrum för kvinnofrid i Uppsala (gjord 2014) att 14 procent av kvinnorna och 5 procent av männen i landet utsattes för våld eller hot om våld i en nära relation.

Är dom här frågorna prioriterade i kommunerna?

– Både och skulle jag säga. Jag tycker att frågorna blir mer och mer prioriterade. Ett av skälen till att man börjar prioritera frågorna är att man ser att det blir väldigt höga kostnader om man inte arbetar med det, säger Pernilla Börjesson, funktionsledare på länsstyrelsen i Västmanland som sammanställt rapporten.

Hon säger att Västmanland har flera kommuner som har väldigt höga kostnader för till exempel skyddsplaceringar.

– De flesta kommuner vill ha kvinnofridssamordnare, men det är en ekonomisk fråga.

Höjd kvalitet

Arboga och Kungsör saknar kvinnofridssamordnare helt men tittar på att eventuellt samarbeta med Köping. Norberg, Fagersta och Skinnskatteberg delar på en tjänst som är på 75 procent.

Flera kommuner har tidigare saknat samordnare, därför visar kartläggningen ändå på en tydlig förbättring av arbetet mot våld. Till exempel har utbildningsnivån inom socialtjänsterna höjts och rättsäkerheten förbättrats vid placeringar, enligt sammanställningen.

Ingen patentlösning

I rapporten påpekas att även kommuner som saknar samordnare har lyckats nå resultat genom att arbeta med samordning, däremot har försöken att kombinera en tjänst som samordnare med ordinarie arbetsuppgifter för socialsekreterare inte fungerat.

– Det har man sett även i andra län, att det är svårt att kombinera. En samordnare arbetar långsiktigt och strategiskt medan arbetsuppgifterna för en socialsekreterare ofta innefattar akuta ärenden och korta tidslinjer, säger Pernilla Börjesson.

Svårt dela tjänst

Att dela tjänsten mellan tre kommuner som Fagersta, Norberg och Skinnskatteberg gjort har också sina baksidor visar rapporten.

– I terorin låter det kanske bra men i praktiken  blir det svårt. Framförallt om man bara bidrar med sin tårtbit oavsett om man är en stor eller liten kommun. Där kan vi se att man i högre utsträckning behöver bidra utifrån sin storlek, säger Pernilla Börjesson.