När Johannes Ruutikainen kom till Fagerlidens ishall fick han inte komma ut på isen med sin permobil. Han och hans assistent blev tillsagda att permobilen skulle repa isen och ge ifrån sig värme, vilket inte stämmer enligt Johannes mamma Teresa Ruutikainen.

Efter mycket om och men gick personalen vid ishallen med på att Johannes skulle få komma ut på isen genom ismaskinsentrén, men för att ta sig dit behövde han först ta sig uppför ett trappsteg.

– Då fick assistenten bygga en egen ramp av bråte som de hittade under läktaren, säger Teresa Ruutikainen. Han sa att den inte skulle hålla. Då fick han ta ett däck och sätta under plankan för att komma över och in på isen. Då gick den ju sönder, plankan.

När Johannes efter mycket om och men fick komma ut på isen genom ismaskinsentrén, så tyckte han inte längre att det kändes roligt. Han kände sig ovälkommen.

– Jag blev jätteledsen. Det blev pinsamt och jobbigt, säger han.

”Möter på motgångar hela tiden”

I samband med Paralympics, rapporterade SVT Nyheter Västmanland om tillgängligheten inom idrotten för utövarna av parasport.

I Fagerlidens ishall har man alltså inte planerat så att Johannes Ruutikainen på ett enklare sätt ska kunna ta sig ut på isen med sin permobil. Men enligt Johannes och Teresa Ruutikainen är problemet mycket större än ishallen, och mycket måste göras för att handikappanpassa offentliga utrymmen.

– Vi möter ju på motgångar hela tiden, säger Teresa Ruutikainen. Om vi ska åka och handla så är det problem för att det är för trångt i butiken, ska vi till badhallen så finns det inget lyft. Och nu när det blir vinter så är det för dåligt plogat och vi kommer inte fram.

Sune Andersson, ordförande i utbildnings- och fritidsnämnden i Fagersta, beklagar incidenten i ishallen och håller med om att mycket behövs göras för att underlätta funktionshindrades vardag.

Kommunpolitiker ber om ursäkt

– Jag skulle vilja be om ursäkt till familjen och till pojken för att det blev som det blev. I det här fallet tror jag att det handlade om en rad olika missförstånd och misstag, säger han.

Men enligt Sune Andersson jobbar man en hel del med tillgänglighet för handikappade i kommunen.

– Vi har ju ett handikappråd där det sitter politiker och representanter från handikappföreningar, säger han. De gör ett bra jobb, men vi i de respektive nämnderna måste också lyfta de här frågorna. Det här aktualiserar ju att det finns ett behov av att göra mera.

”Behövs mer samarbete med kunniga”

Teresa Ruutikainen tror att problemen handlar om okunskap snarare än ovilja. En lösning tror hon kan vara att de som bygger och förvaltar ishallen och andra fastigheter har ett närmre samarbete med de som har kunskap om funktionshinder.

– Jag tycker att kommunen och förvaltaren ska samarbeta mer med Handikappcentrum och Bostadsanpassningen, för de har ju bred kunskap om vilka funktionshinder som finns och hur man ska bygga så att det passar alla, säger hon.

Sune Andersson påpekar att just Fagerlidens ishall är en fastighet som är byggd på 70-talet och att det idag finns helt andra regler från Boverket som man ska hålla sig till, men han håller med om att man också kan ha mer tillsyn från lokala aktörer med kunskap om funktionshinder.

– Det ligger mycket i det hon säger, och vid nyproduktion kan det vara bra att ta in remisser från handikappförbund och liknande, säger han.