– Det ser ganska bra ut om man vill gå och titta på idrott idag, men att utöva den är besvärligare på många ställen.

– Det kan handla om att komma in i omklädningsrum och därifrån till arenan, och sådana saker, säger hon.

Svårt att komma till träningen

Tillgänglighet på anläggningar är en av flera utmaningar för parasporten, säger Margareta Israelsson. En annan är stödet från omgivningen som gör att det överhuvudtaget går att ta sig till träningen.

– Ett barn som inte har en funktionsnedsättning sticker ut och spelar fotboll med kompisar eller och åker och badar. För ett barn med en funktionsnedsättning krävs att föräldrarna hänger med, att de också tycker att det är en bra idé att spela fotboll.

– Och när de blir äldre behövs det att de bor så att någon kan följa med, eller att det finns en assistent som kan följa med och också uppmuntra till att utöva själv och inte bara titta på, säger hon.

”Samma som för killar och tjejer”

Svenska Parasportförbundet och Sveriges Paralympiska Kommitté jobbar idrottspolitiskt och med ekonomi och i nätverk och på flera andra sätt för att bättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar att kunna idrotta.

Vad behövs då?

– Om man spetsar till det skulle man säga rättvisa.

– Det är ungefär samma insatser som krävdes för att killar och tjejer skulle ha samma förutsättningar. Att det är alldeles naturligt.

Hoppas på Paralympics

Under Paralympics i Rio är Margareta Israelsson på plats för att heja på den svenska truppen och representera.

– Efter det här Paralympics, och kanske med ett Paralympics i Sverige 2026, att alla kommuner kommer att kämpa om att få atleter från just deras kommun dit, säger hon.