Anki Möller säger att hon är tvungen för sin egen överlevnad att sortera bort Johanna Möller ur sitt minne. Men hon är beredd att träffa henne en gång tilll.
– Jag tänkte att jag skulle åka och hälsa på henne på anstalten i Ystad en gång innan jag dör. Jag vill ju ha en förklaring. Jag skulle vilja att hon talade om precis allt, från den dagen hon bestämde sig för att döda oss. Men jag tror inte att jag kommer att få något svar – psykopater erkänner aldrig.
För Johanna känner hon ingenting.
– Jag kan ju inte sörja henne för hon är ju inte död. Det är därför jag måste ta bort henne ur mitt liv. Jag känner bara tomhet.
”Man gråter färdigt”
Det tog ett år innan hon började tänka på maken som död.
– Det tog lång tid innan jag påbörjade sorgearbetet. Sen gråter man på något sätt färdigt men man sörjer hela livet.
Händelserna i sommarstugan i augusti 2016 rullas nu upp igen för offentligen. Nu senast i TV 3:s dokumentär Döden i Arboga och snart börjar SVT:s dokumentär Arbogafallet att sändas.
– Det tar aldrig slut, alla blir påminda igen men jag är ju den enda som kan historien.
Fortfarande rädd och misstänksam
Hon säger att hon på sätt och vis kan förstå nyhetsintresset.
– Det är inte många som har varit med om det jag har varit. Men när det visas på tv igen så visar mina vänner och grannar medlidande med mig och undrar hur jag mår.
Anki Möller lider fortfarande av posttraumatiskt stress.
– Det är inte roligt, det påverkar hela ens leverne. Jag är väldigt rädd för höga ljud, jag är misstänksam, jag sover inte så bra men det är något jag kommer att få leva med. Det är så långt jag har kommit i själva tillfrisknandet.