Både Michael Brännback och hans dotter Alicia tävlar i grenen poomsae, som kortfattat innebär en uppvisning av sparkar, slag och blockeringar i bestämda rörelsemönster. I den grenen blev Michael Brännback svensk mästare i december, något som han väntat på länge.

– Jag har skojat litegrann och sagt ”Det tog ju bara 22 år att komma dit!”. Sedan blir det en sporre. Drömmen är att komma till VM någon dag. En sådan medalj skulle vara fin. 

Hur kommet det sig att ni fastnade för just taekwondo?

– För det första är det ju coolt med kampsport, speciellt om man är i min generation och uppväxt med Bruce Lee. Och i just taekwondo var att det är det är mycket bentekniker, snabba sparkar och explosivt. Och nu är jag helt såld. Det går inte att sluta, säger Michael.

För 13-åriga Alicia Brännback, som nu är rankad tvåa i Sverige i kadettklassen genom förra årets tävlingar, var det istället pappa Michael som var inspirationen till att börja.

– Pappa har tränat så länge jag kan minnas. Han var ofta nere i lokalen och jag följde med. Jag tyckte att det såg kul ut då han tränade.

Båda rör sig smidigt när de visar upp olika tekniksekvenser, såväl höga sparkar och snabba slag.  Men även om Michael Brännback ser sig själv tävla minst tio år till, så upplever han träningarna lite tuffare än förr.

– Det är längre startsträcka. Man märker att kroppen är 40 år och inte 20, men motivationen är densamma. Det är fortfarande jättekul, men man får jobba lite hårdare.

Och Alicia Brännback tänker bli minst lika duktig på Taekwondo som sin far.

– Ja, jag har sagt att jag vill bli bäst. Jag tänker bli bäst på det jag gör.