Det är i Björn Olsens ”Sommar i P1” som kritiken mot medierna lyfts fram. Förutom att kalla journalister för ”trogna proselyter” i sekten kring den svenska strategin har de inte agerat djävulens advokat på de dagliga presskonferenserna, enligt Olsen.

Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg håller inte med om att medierna misskött sig. Kritiska röster har hörts och nyhetsredaktionerna har granskat myndigheternas agerande, anser han.

Lindberg: Ingen rättighet att få som man vill

Att Folkhälsomyndighetens kritiker ändå väljer att rikta in sig på medierna tror han beror på en förväntan om att få gehör för sina åsikter.

– Det är ingen demokratisk rättighet att alltid få som jag vill, men att jag inte får som jag vill betyder inte att det demokratiska samtalet inte funkar. Det tror jag är en väldigt viktig skillnad.

Olof Ehrenkrona, ledarskribent på Svenska Dagbladet, instämmer i att medierna låtit flera åsikter komma till tals, men han är kritisk till det klimat som rådde under pandemins första månad.

– Man fick inte uttala sig kritiskt om man inte var epidemiolog på Folkhälsomyndigheten. En pandemi berör hela samhället och det är väldigt många som har kunskaper som är relevanta för att bekämpa en pandemi.

Dubbla budskap från myndigheter

Båda är eniga om att ovissheten under pandemins första skälvande veckor ledde till någon form av krigsjournalistik. Men när dammet väl lagt sig skötte sig de flesta aktörer bra, enligt Anders Lindberg. Men Olof Ehrenkrona hade bland annat velat se mer fördjupning om de etiska problemen med flockimmunitet.

– Man fick också känslan av att myndigheterna hade dubbla budskap, väldigt mycket dubbla budskap, utan att journalisterna ställde frågor och grävde på det sätt som vi har varit vana vid.