Flera teckenspråkiga finlandssvenskar kom till föreställningen och kunde äntligen njuta av en teaterföreställning på sitt eget språk.

Många blev väldigt berörda  och hade nära till tårarna.

– Jag grät nästan hela föreställningen. Jag skulle nästan behöva ha med mig en hink, säger finlandssvenskan Monika Nyberg till SVT Nyhetstecken.

Förstår du inte teckenspråk?

Detta sägs i intervjuerna:

Joakim Hagelin Adeby:

Teaterföreningen tillsammans Stockholms Dövas Förening och FTF, Föreningen Teckenspråkiga Finlandssvenskar. Ja, det är vi tre som arrangerar det här. Jag heter Joakim.

Christopher Edlund:

Hej, jag heter Toffe... och är ordförande för den finlandssvenska föreningen.. Vi har ungefär 70-80 medlemmar här i Sverige. Här har vi också finlandssvenskar på plats.. Jag tror det är kanske… hur många av er är finlandssvenskar?

Bra för er att veta att den här föreställningen är på finlandssvenskt teckenspråk.. Hoppas ni hänger med.

Julia Kankkonen:

Hej,

Jag heter Julia. Det är jag som har regisserat den här föreställningen. Den här är på finlandssvenskt teckenspråk och finskt teckenspråk. Jag tror att ni kommer att kunna förstå och hänga med.

Föreställningen är ungefär en timme och tio minuter. Vi har varit på turné på sju olika platser i Finland.

----

Föreställningen handlar om en flicka, Elisa, som fått brev från förr och genom det fick hon reda på att hon själv är finlandssvensk. Hon visste inte det och började gå bakåt i tiden och ta reda på saker.

Det har funnits diskussioner om att få upp finlandssvenska teckenspråket på scenen. Troligen har det inte hänt tidigare. Den här är första gången man har teaterföreställning på finlandssvenskt teckenspråk. Det har funnits grupper som diskuterat detta och för två år sedan bildades det en arbetsgrupp som diskuterat och tagit fram innehållet. Och sedan har det blivit till ett manus, och ja, nu i dag är vi här.

Många som har sett föreställningen har blivit berörda. De har sagt att de har glömt det som är finlandsvenskt. De har sett finlandssvenskt teckenspråk förr. De som har finlandssvensk släkt eller är finlandssvenskar hade börjat prata finländskt teckenspråk. Ja, ett starkt budskap som har berört på varierande sätt.

Jag som regissör vill att den här föreställningen ska ge publiken ett budskap... Det finlandssvenska teckenspråket finns faktiskt och ska hållas vid liv av oss genom att vi använder det.

Robin Hänninen:

Ja, första gången jag läste manuset blev jag berörd. Direkt. Och när vi gjorde den första föreställningen blev jag självklart så berörd. Nära till tårar. Sedan när vi gjort detta i 20 dagar nu, har jag blivit van.

Ja, de som inte vet något om finlandssvenskar, de får ju veta att finlandssvenskar existerar och att finlandssvenska fortfarande finns kvar. De som har gått på skolan i Borgå eller är finlandssvenskar själva – ja, det är ju de som blir mest träffade i hjärtat.

Det har verkligen varit kul att vara en del i det här, tillsammans med de andra, och umgås på mitt modersmål – finlandssvenska. Det har varit roligt och bra jobb för mig.

Monika Nyberg:

Ja, jag blev jättestarkt berörd. Jag grät nästan hela föreställningen. Jag skulle nästan behöva en hink. Ja, det var otroligt.

Annette Granbacka:

Jag tycker. Det var bra budskap och så vidare. Ja allt var perfekt. Från början till slut var perfekt. Bra regisserat, manuset, skådespelarna. De matchade ihop helt perfekt. Innehållet var så underbart. Fem stjärnor!!!

Monika Nyberg:

Jag håller med.

Annette Granbacka:

Finlandssvenska teckenspråket, det får inte försvinna. Å andra sidan är det svårt för oss, eftersom finlandssvenskarna är så splittrade både i Sverige och i Finland. Om vi alla var på samma ställe precis som samerna har det. Då skulle man kunna hålla språket levande.

Men vi här är ju splittrade överallt. Hur ska vi kunna använda språket??

Det blir lite som kamouflage. Alltså, när jag träffar en finländare då pratar jag ju på finskt teckenspråk. Är jag med svenskar pratar jag på svenskt teckenspråk.

Vi måste ju upprätthålla det finlandssvenska teckenspråket, men det gör vi ju inte.

Vi måste vara framåt.  Ja det är inte helt lätt det. Vi blir ju allt färre.

Monika Nyberg:

Jag håller med.

Det är en sak som jag hoppas på. Och det är att det kommer upp en ny teaterföreställning. Det är ju vårt språk. Och längre fram se vilka möjligheter det finns.  I Finland har man lagstiftat det finlandssvenska teckenspråket. Vad kan man göra så att det upprätthålls? Ja, det får vi se.

Annette Granbacka:

Ja precis. Det känns som det blev lagstiftat försent. Det skulle ha gjorts mycket tidigare. Det betyder ju också att svenskar förstår hur vi finlandssvenskar har det. Finska folket också.  Det kanske kan innebära att vi använder finlandssvenska teckenspråket mera.

Våra föräldrar. Mina föräldrar är hörande och hennes döva. Mina föräldrar använder fortfarande finlandssvenska teckenspråket. När jag åker hem till dem i Finland så tecknar jag finlandssvenskt. Det är ju bra. Men vi döva här i Sverige måste ändra på oss och använda finlandssvenska teckenspråket.

Jag är ju finlandssvensk. I Finland… Nä… Min man är döv och svensk. Han förstår en finlandssvensk bättre än en finsk person. Han förstår inte finska teckenspråket lika bra. Det är ju så att finlandssvenska och svenska är mer lika varandra. Ja, själva språket är ju likt varandra. Munrörelserna. Men tecknen. där är det finskt och finlandssvenskt teckenspråk lika varandra på något sätt..

Monika Nyberg:

Exempel på tecken. På svenska tecknar man ”Vad” så här. Och på finlandssvenska så här.

Annette Granbacka:

Nej, på finska tecknar man så här. Finlandssvenska så här. Och svenska.

Finns det något mera??

Monika Nyberg:

Fluga… På svenska tecknar man så här. Finlandssvenska. Så här. Och finskt.

Annette Granbacka:

Munrörelserna måste vara på finska.. och teckna finska. Ja det blir fel om man ändrar på munrörelserna.

Monika Nyberg:

Vi i finlandssvenska föreningen i Sverige ska se vad vi kan göra också i framtiden. Vi kommer ju säkert att träffas och lyfta frågan då och då. Vad och hur det ser ut i framtiden. Vi kan ju alltid bidra till något för finlandssvenskar i Finland. Kanske de kan få en till teaterföreställning. Eller gör vi det här.