Jubileet firades bland annat genom att pensionerade skådespelare spelade upp bitar ur tidigare pjäser
Minnen dök upp hos skådespelarna, och suget efter att stå på scenen igen finns där.
Översättning
Vineta Lyxell
Det känns härligt. Känns om det är nostagliskt. Det gamla.. Längtan till den gamla tiden.. och Minnen är kvar. Det är viktigt det.. Vi har haft en härlig tid och det behåller vi kvar i huvudet. Det är minnen ligger varmt om hjärtat och vårdas ömt.
Gunilla Vestin Wallin
Det är också intressant... Det känns som om jag spelade nyss.. Minnen bara dyker upp automatiskt. Ja det känns som om jag spelade nyss trots det var längesen. 1978... Ja det var det då vi började spela teater ihop. Otroligt!
Vineta Lyxell
Bästa minet?
Gunilla Vestin Wallin
Ja, det är många fina minnen.
Vineta Lyxell
Vilket ska jag välja nu.
För mig är det ”Modet att döda” av Lars Norén. Det var en stark pjäs som jag tog mig åt mycket. Hur man uppträder som en alkoholist. Jag lärde mig mycket. Ja, det var verkligen en stark pjäs.
Gunilla Vestin Wallin
Ja jag har många olika fina minnen, men ”Odysséen”. Det som var nytt för mig är att Jag fick prova på olika cirkusgrejer och att jag gick i högklackat. Det var läsklgt. Jag var ungefär 60 år gammal och jag var också höjdrädd. Men ja.. det gick bra. Och sedan när vi körde igång på allvar var jag rädd varje gång. Jag spände mig och agerade på scenen, så jag bad teknikerna bakom scenen att hålla koll så att de kunde ta emot migg när jag kom in från scenen. Det var tufft. Men roligt minne.
Momo Marqvardsen
Jag ska... Inte smakat än, jag skulle precis smaka. Kolla.
Patricia Ulfsparre
Det smakade gott
Momo Marqvardsen
Gott!
Jianu Iancu
Jag har många bra minnen. Jag kan inte välja vilket som är det bästa. Men den bästa upplevelsen... Det är en publik... Till exempel då jag var i Brasilien och hade enmansföreställning. Jag stod ensam på en jättestor scen med två stora skärmar. En var sida om mig. Jag agerade på scenen.. Ja det var en enmansföreställning och när föreställningen slutade och ljuset slogs på överraskades jag av den stora publiken. Det var över 2000 i publiken. Det var i Brasilien.
Det är verkligen jättekul. Jag känner mig lite vemodig. Men samtidigt lite , ja man kan säga, jag känner lite längtan efter att få spela teater. För jag har ju spelat en massa olika pjäser i 31 år. Det kändes svårt att sluta. Men här och nu känner jag att något inom mig växer. Jag känner mig mer sugen på att spela. Men tyvärr så är jag pensionerad nu.
Ja. Vem vet. Om Tyst teater vill att jag kommer till dem. Någon liten roll eller tidbegränsad, 6 månaders, kontrakt eller något likadant. Jag skulle tacka ja och komma dit. Jag väntar bara.