Efter att ordet ”hen” blivit vanligare i det svenska språket är det kanske dags att vänja sig vid ännu ett nytt sätt att formulera sig. Att byta ut pronomenet ”man” mot ”en” ökar nämligen i popularitet. Det säger doktoranden Daniel Wojahn vid Södertörns högskola och Uppsala universitet som just nu skriver en avhandling om feministisk språkförändring.

– Det startade någon gång runt millennieskiftet och har börjat sprida sig även utanför den feministiska rörelsen. Jag kan till exempel se det i uppsatser från studenter utan tydligt feministiskt engagemang.

Ordet finns sedan länge i flera svenska dialekter men har alltså också blivit ett politiskt ställningstagande.

För likt substantivet ”man”

Användningen kommer enligt Daniel Wojahns forskning från ett motstånd mot ordet ”man”. Även om ”man” härstammar från ”människa” och därmed är könsneutralt är ordet enligt den feministiska rörelsen allt för likt substantivet ”man”.

En stark förespråkare för ”en” är studenten och sexualupplysaren Caro Wikbro Carlén.

– Det är en enkel markering för att visa att en tänkt till. En ska använda det för att inte fortsätta reproducera mannen som norm och överhuvud i samhället.

Kontroversiellt ord

När hon använt ordet i uppsatser på universitetet har vissa lärare accepterat det medan andra strukit det.

– Det är tröttsamt när folk inte förstår eller respekterar att det är en feministisk handling.

I Caro Wikbro Carléns omgivning har vissa tyckt att det är konstigt och sagt att språket blir svårt att förstå.

– Men det är en vanesak och snarare en form av härskarteknik att inte vilja ta till sig det här språket.

Historiska exempel

Historien har fler exempel på feministisk aktivism genom språk. I sin avhandling tar Daniel Wojahn upp 1960-talet där kvinnan skulle synliggöras genom att ändra ändelsen på titlar. ”Upphovsman” skulle till exempel även kunna vara ”upphovskvinna”. I Tyskland fick samma idéströmningar effekt på språket medan titeländelserna i Sverige inte förändrades i lika stor grad.

– Att det inte slog igenom här kan ha att göra med ett likhetstänkt, att en språkform ska gälla för alla.

Han tycker det är positivt när fler personer kan känna sig inkluderade i språket men att det även kan vara negativt om maktstrukturer döljs bakom neutrala benämningar.

Är vi på väg mot ett mer könsneutralt språk?

– Svår fråga men sett till den stora förändringen som skett de senaste tio åren så skulle jag säga det.