– Det finns föräldrar som reagerar väldigt entusiastiskt och tror att de bidrar på ett bra sätt, men det kan bli negativt, säger Johan Fallby.

Johan Fallby arbetar som idrottspsykologisk rådgivare i fotbollsklubben F.C Köpenhamn. Nu har han skrivit boken ”Gör det bättre själv om du kan! Forskning och praktiska råd till föräldrar med idrottande barn”. Hur är då en bra idrottsförälder?

– Det är en förälder som är närvarande. Det gäller att barnet kommer in i idrotten. Där är föräldern jätteviktig. Man ska presentera idrotten och visa att det är roligt, att det är en trevlig miljö och att man har roligt själv. Men så småningom ska man dra sig tillbaka så att idrottsledarna får ta över rollen, enligt Johan Fallby.

Seriespel för barn: ”De vuxna vill göra tabeller”

SVT har tidigare berättat om hur svenska fotbollsförbundet fattat beslut om att inte utse seriesegrare för ungdomslag under 13 år från och med 2017. Ishockeyn är på väg i samma riktning och har föreslagit ett förbud mot seriespel upp till tolv års ålder. Det här är frågor som väcker starka känslor – om inte annat hos de vuxna.

– Den här debatten blir väldigt emotionell. Men ett misstag man begår är ofta att man säger ”man får inte tävla”. Varje match är ju en tävling och det räcker gott och väl. Sedan är det vuxna som vill göra tabeller och det fyller inte så stor funktion. Men tävlingen ska vi inte undvika, säger Johan Fallby.

Han menar att tabeller och seriespel inte är så viktiga för barn och ungdomar. För de yngre handlar det om att lära sig använda sina kunskaper i tävling och att successivt kunna hantera den stress som finns.

Resultatet inte det viktiga

Föräldrarna bör vara försiktiga med att prata för mycket om idrotten, enligt Johan Fallby.

– Om barnen vill prata om det ska man göra det. Men man ska ha en ganska låg profil. Inga råd, undvik dem!

Bästa sättet att vara ett stöd för sina barn är att ställa frågor och visa intresse för hur träningen varit och vad barnet lärt sig, menar idrottspsykologen Johan Fallby. Men det betyder inte att föräldrar ska låta bli att ställa vissa krav på barnen.

– Man ska ställa lite krav i form av ”gör ditt bästa”. Kämpa, gå på träningen, gör ditt bästa när du är där. Lyssna på tränaren. Men sedan handlar det om att skapa en lugn och trygg miljö som barnen själva utvecklas i, i den takt de vill.

Johan Fallby vill också poängtera att resultatet inte är så viktigt för barn.

– Det viktiga är att de har roligt, att de lär sig saker och träffar kompisar, att de lär sig att samarbeta – allt det som idrotten innebär. Barnen tänker på resultatet i fem minuter, sedan har de glömt det. De får en korv och så springer de och leker och gör något annat, säger han.

”Vi behöver inte skapa vinnarskallar i tidig ålder”

Hur är en dålig idrottsförälder?

– Att fråga ”vann ni?”, om man hela tiden ger tips och råd till barnen, pratar om idrotten under fredagsmyset, under middagen, i bilen till och från träningen.

De flesta föräldrar vill ju sina barn så väl! Varför blir det ändå fel?

– Det finns starka kulturer och traditioner i idrotten. Det är elitidrottstankarna man för in i barnidrotten. Vi behöver inte skapa vinnarskallar i tidig ålder, de kommer att stegvis lära sig det i miljön.

Men en del barn är väldigt tävlingsinriktade och blir ledsna när de inte vinner. Hur ska man ge sitt barn balans här?

– De här värderingarna kommer ofta från de vuxna. Antingen är det föräldrarna som framför de här tankarna eller så kommer de från idrottsmiljön. Det ska man vara uppmärksam på. Om idrottsmiljön är för vinnarinriktad så kan man försöka påverka den miljön i en riktning där det blir mer utveckling.