Det handlade till exempel om ljudningar och böjningsändelser som finns i skriftspråket men inte i den muntliga jukkasjärvidialekten. Och att denna skillnad finns mellan skriftspråket – som utgår från kautokeinodialekten i Finnmark på norsk sida av Sápmi – och jukkasjärvidialekten kan göra att det är svårare att lära sig läsa och skriva, det menar Olle Kejonen och han förstår Inga Maria Stoors dilemma.

– Jag tror att det är så, det kan vara stora skillnader mellan skriftspråket och det muntliga språket. Om det i skriftspråket finns bokstäver som representerar ljud som inte ens finns i det muntliga språket, så blir det självklart svårt att veta hur och när dessa ljud ska skrivas. Det blir svårt för personer från det här språkområdet när de ska lära sig läsa och skriva. Och även för dem som vill lära sig det här områdets samiska för när man läser i böcker så är det ett annorlunda språk där.

Vad gör det för vår samiska i det här området?

– Det är en stor rikedom att det finns så många olika dialekter inom samiskan och det är verkligen viktigt att bevara dem. Det bästa vore om skriftspråket på något sätt skulle kunna beakta de olika dialekterna, så att det inte blir tvärtom, att det muntliga språket förändras efter skriftspråket, säger Olle Kejonen.