På toppen av Funäsdalsberget i Funäsdalen har samiska parken, Lopme Laante, funnits i fyra år. Initiativet startade hos samebyarna Handölsdalen och Mittådalen. När turistföretag och myndigheter också nappade på projektet och bidrog med finansiering så kunde man satsa fullt på en samisk temapark. Kjerstin Valkeapää är projektledare och har funnits med från starten.

– Vi måste sprida kunskap om oss själva för 90 procent av befolkningen har ringa kunskaper om oss. Jag känner att vi lyckats i den delen att informationen ökar och fler söker sig hit, säger Kjerstin Valkeapää.

Viktigt att informera

Med information och kunskapsutbyte så är tanken att rennäringen och turismen ska kunna fungera tillsammans på ett bättre och mindre pressat sätt. Man vill helt enkelt minska konfliktytorna som uppstår. Kjerstin Valkeapää är övertygad om att det sker om det samiska samhället också ”öppnar upp”.

– Man måste bjuda in. Vara inbjudande och förklara vad det handlar om. Många samebyar blir ju nejsägare. Man säger: ”De där samerna säger bara nej” men jag tror att istället för att säga nej så måste man förklara och få ut en information varför vi säger nej. Det kan handla om vindkraft eller gruvor eller andra typer av intrång på de samiska markerna. 

Under åren som gått sedan starten så har alltfler besökare hittat temaparken.

Kan inte det här vara ett sätt att bidra till att ännu fler turister kommer till områdena och rennäringen störs än mer?

– Jag tror att besökarna som besöker västra Härjedalen blir fler men jag tror att de får mer kunskap om rennäringen och samer överlag efter att de besökt oss här och har en större acceptans. Det är så lite kunskap om oss samer hos Sveriges befolkning generellt.

Vad är den vanligaste frågan du får från turister?

– Var är renarna? Är du same? En del fråga inte ens om jag är same. Man frågar om jag är same. Jag blir faktiskt bedrövad för om vi ska kunna verka och styra beslut som tas, så måste vi få en större acceptans för vår näring. Renen är grunden och det är så vi måste få rennäringen att överleva, säger Kjerstin Valkeapää.