Hennes öde har berört många. Hon dog 1854 men fick inte ligga länge i graven innan hon grävdes upp och fördes till Karolinska Institutets anatomiska samlingar. Historien om Kristina Katarina Larsdotter, som i folkmun även kallats ”Stor-Stina”, är lika relevant nu som då.
– Då tittade man på människor som ställdes ut, i dag gör vi det på Tiktok eller på TV istället men i mångt och mycket är det samma mekanismer, säger Mats Jonsson.
Jonssons serieroman ”Stinas Jojk” är baserad på Kristina Larsdotters levnadsöde.
– När jag försökt sätta mig in i Stinas liv så tänker jag att det på något sätt lika gärna kunna vara idag. Vi är inte så olika 1800-talets människor som vi tror.
Åke Lundgrens bok ”Sápmis jättinna – sanningen om Långa lappflickan” är den tredje boken han skrivit om Larsdotter. Boken är en biografi där Lundgren, bland annat, redovisar det faktamaterial han samlat in under 50 år.
– Hon har följt mig hela mitt liv och jag är själv förvånad över hur många andra som är intresserade, men det är ju fantastiskt att det är så.
Kärt barn har många namn
Långa lappflickan, Stor-Stina och The Lapland Giantess är bara några av de namn som Kristina Lardotter fick under sina 35 år i livet. Lundgren menar att han försöker lyfta fram människan bakom strålkastarljuset.
– Hon hade många olika namn och jag tror egentligen att hon bara ville vara Stina-Kajsa som var det vardagliga namnet, säger han.
2022 återfanns Larsdotters kvarlevor i en låda på vinden på Karolinska Institutet. Kvarlevorna återbördades slutligen till Malå där hon återbegravdes våren 2024.
– Hon kom från fattigdomen och hamnade i världens mitt och jag tror att man kan inspireras av hur hon hanterade det. Hon gick med huvudet högt genom allt det här, säger Mats Jonsson.
