Runt sejten på Ájtte ligger det massor av mynt. Det är som om museibesökarna använder den precis som förr – som en samisk offerplats. Men så var det aldrig tänkt från museets sida. Museichefen Elisabeth Pirak Kuoljok vet inte vem som lägger pengarna där.
– Man har trott att vi på museet började med det här, men så är det inte. Vi har upptäckt att det första mynten, efter att vi tömt, alltid är från ett annat land.
Inga stora belopp
Ungefär tre gånger per år tar personalen bort pengarna. Det är många mynt men inga stora belopp. Enligt Pirak Kuoljok är det 50-75 kronor per gång. Förutom svenska kronor är det euro, norska kronor, pesetas och mynt som inte finns kvar till exempel lire.
Är det här bra eller dåligt?
– Det är inte alls dåligt, det känns att det finns någon sorts... det händer någonting här.
Sejten från Sieberbuollda
Sejten fördes bort från Sieberbuollda i Jokkmokks kommun av Eric von Rosen i början på 1900-talet och var länge i Etnografiska museets händer. Sedan ett tag tillbaka finns den på Ájtte Fjäll- och samemuseum.
Diskussionen om att återföra samiska kulturföremål till de platser de fördes bort från är ständigt aktuell. En fråga som Elisabeth Pirak Kuoljok förstår mycket väl även om hon försvarar att just den här nu står på ett museum.
– En viktig fråga, men det är också viktigt att vi samer också kan visa våra kulturföremål och ha dem nära. Så fler får ta del av vår historia, säger Elisabeth Pirak Kuoljok.
Sejte – en offerplats
Sejten symboliserade en offerplats och bestod av en klippa eller en sten som genom naturens gång ofta hade fått en märklig form, ibland med människoliknande drag. De samiska offerplatserna kunde också symboliseras av heliga fjäll och sjöar men också genom anlagda offerplatser i form av offerringar. På de här platserna offrade man djur, smycken och föremål, ofta för jakt- och fiskelyckans skull.