Under Ubmejen Biejvieh förra veckan arrangerades även en Livsmedelskonferens. Där möttes bland annat samiska livsmedelsproducenter och representanter för kommuner och regioner.
Under ett av samtalen under dagen diskuterades krisberedskapen. Även vid krig och större kriser behöver vård och omsorg tillgång till mat. Hur den ska levereras i en större kris är däremot oklart i många kommuner.
”Ett förnuftigt perspektiv”
Från rennäringen har det länge funnits förslag om att låta samebyarna vara en del av krisberedskapen. Vilhelmina kommun nappade på det förra året och tecknade ett avtal med samebyarna Vilhelmina norra och södra.
Nils Johan Labba, i Sametingets näringsnämnd, hoppas nu att flera kommuner ska gå den vägen.
– Ett förnuftigt perspektiv är att renköttet ska vara en jättestor del av Norrbotten och Västerbottens inlands krisberedskap. Där är den här maten lättillgänglig, säger han.
Han konstaterar att även om rennäringen inte är den största köttproducenten i landet så är den det i flera delar av Västerbotten och Norrbottens inland.
”Måste gå fort”
Han får medhåll av Annelie Grip Hansson, länsveterinär i Västerbotten. Även hon ser fördelar med att titta närmare på att göra rennäringen till en del av krisberedskapen.
– Livsmedelsberedskapen är ganska svag i vårt län och vi behöver ta tillvara de resurser vi har här och det måste gå ganska fort, säger Annelie Grip Hansson, länsveterinär i Västerbotten.