Just nu pågår FN:s kvinnokommission (CSW) i New York. Kommissionen äger rum två veckor i mars varje år och är den största globala sammankomsten för jämställdhet.
I samband med kommissionen så skickar det internationella urfolksforumet för kvinnor (FIMI) en politisk uppmaning till världens beslutsfattare.
– Vi vill visa att vi är här och att vi har något att säga, säger Rabiatou Ahmadou, juridisk talesperson, FIMI.
”Jätteviktigt att våra röster blir hörda”
Uppmaningen innehåller rekommendationer till beslutsfattare om politiska områden där urfolkskvinnor borde synliggöras och inkluderas. Av de 41 nationella uttalanden som finns tillgängliga online från fjolårets CSW, är det bara tre som uttryckligen nämner urfolkskvinnor, något som FIMI vill ändra på.
– Även om inte alla rekommendationer uppfylls så är det ändå jätteviktigt att våra röster blir hörda.
FIMI arbetar för att stärka urfolkens rättigheter, med särskilt fokus på urfolkskvinnor. De har representanter från hela världen men trots det upplever de att deras röster marginaliseras i internationella forum.
– Alla samtal om oss som vi inte får delta i får oss att känna att våra röster inte spelar någon roll.
FN:s kvinnokommission 2025
I år är det 30 år sedan Pekingdeklarationen antogs – ett av de mest omfattande internationella instrumenten för att främja kvinnors rättigheter. Årets kommission är en utvärdering av de 30 år som gått.
– Vi kommer hit varje år för att lyfta urfolksperspektivet, men i år är det extra viktigt att vi tittar på hur jämställdhetsarbetet fungerar för alla grupper i samhället och hur vi kan bli bättre, säger Ahmadou.
Ahmadou har bakgrund inom diplomati och har arbetat för utrikesdepartmentet i Kamerun. Hon pekar på att urfolkskvinnor världen över är väldigt olika, men att alla hon möter uttrycker en känsla om osynlighet.
– Vi måste titta på kollektivet och individen, vi är olika inom våra grupper, men vi möter samma svårigheter i internationella forum oavsett vart vi kommer ifrån.
Hon hoppas på stora framgångar under årets CSW.
– Det här dokumentet går ut till människor vi annars inte når, som regeringar och andra beslutsfattare. Vi ska utvärdera vår status i samhället och se hur vi kan arbeta framåt.
