– För mig handlar det väldigt mycket om att vi aldrig någonsin sitter själva i vårt slöjdande. Allt har att göra med vår familj och områdestradition, släkten och framtiden. Vi är aldrig ensamma, vi är alltid i sällskap, säger Teresa Forsgren.

Andraårseleverna är bara fem stycken i år och i början av arbetet av att sammanställa utställningen var det lite av en utmaning.

– Vi var nog lite nervösa innan att vi är så pass få. Det är ganska mycket här som vi har byggt upp, väggar och såklart våra egna alster men på något vis har det funkat väldigt bra och jag tror också att det har varit en fördel att vi har varit så få, vi har kunnat kommunicera och det har varit enkelt att faktiskt bygga den här utställningen, säger Isabell Nordlund.

Välbesökt vernissage

Vernissagekvällen var välbesökt och kön uppför trappan till aulan var lång och välfylld då många ville se vad eleverna har lärt sig under deras två års slöjdutbildning.

– Det är förväntansfullt, det ska bli jätteroligt att se. Det är ärofyllt att folk kommer och tittar på vad vi har gjort och för min del är det också en ynnest att jag får gå här på skolan vid min ålder. Att jag sökte in efter att jag blev pensionär, det är jättekul, säger Kerstin Karlsson.

– Det känns jättespännande, vi har verkligen jobbat hårt för det här, så det känns kul men också jättenervöst, säger Isabell Nordlund.