I dag är det vanligare att landets poliser prejar fordon på flykt än att använda spikmattor, trots riskerna. De senaste två åren har prejningar lett till tio gånger fler personskador än då polisen använt spikmatta. Efter en granskning av hur polisen stoppar fordon vill nu Rikspolisstyrelsens tillsynsgrupp få ner antalet prejningar genom fler spikmattor och ändrade regler.

– Vi har sett att det är väldigt begränsad risk för skador med spikmattor. Men vårt regelverk är ganska begränsande, det kräver stor framförhållning och kontrollerade platser och fler som är involverade i beslutet. Vi tror att vi ska förenkla det och vi tror att vi kommer tjäna på det, säger Jarl Holmström, länspolismästare och ledare för tillsynsgruppen.

Framgångsrik taktik

Söderortspolisen i Stockholm arbetar sedan några år ofta med spikmattor och tycker att taktiken är framgångsrik.

– Fördelen är att vi får betydligt färre som försöker köra igenom kontrollen, något som ofta leder till så kallade förföljanden eller biljakter som kan sluta med att man får preja fordonet. Det är stora risker både för polispersonal, de vi ska kontrollera och tredje person, säger Mikael Gelius, inspektör Söderortspolisen.

Genom åren har polisen fått kritik för hur man stoppar fordon på flykt och flera uppmärksammade olyckor har också skett. Bland annat i fjol då två unga män dog efter ha kört i vattnet då polisen öppnade Hjulstabron mellan Enköping och Strängnäs för att stoppa männen som misstänktes ha stulit bensin. Det vakthavande befäl som beordrat broöppningen dömdes i år för tjänstefel till dagsböter av Uppsala tingsrätt.

– Man måste betänka att det är väldigt tillspetsade förhållanden. Vi bedömer att man är väldigt ansvarsfull, men i enskilda tillfällen har man brustit och därför vill vi hjälpa till genom att ha en bättre kontroll och tydligare reglering, säger Jarl Holmström, ledare för tillsynsgruppen.

Polisen måste också bli bättre på att rapportera när de har försökt stoppa fordon. I dag finns så stora brister i hur landets poliser rapporterar och dokumenterar biljakterna att tillsynsgruppen inte har kunnat få en nationell helhetsbild, konstaterar Jarl Holmström.