Det brukar ju heta att ”land ska med lag byggas”. Men kanske kan man lika gärna tala om att land ska med ord byggas? Det är genom citat, traditioner, modeord och sångtitlar som vi gör oss en bild av vårt sammanhang, vårt arv, vår nation. Men tider förändras, språk förändras, nya ord kommer till, andra går förlorade.
Elisabeth Åsbrink gör en resa genom svensk historia och talesätt.
Det finns inte mycket som är självskrivet med de ord som vi uppfattar som grundstenarna i Sverige. Däremot går det att på lite oväntade ställen hitta något som är typiskt svenskt, det vill säga en relativt tidig uppmärksamhet på kvinnors och barns rättigheter i Det går an och Barnets århundrade, menar Elisabeth Åsbrink.
Men hur svenskt är det att ta av dig skorna? Och får man egentligen säga vad som helst ”i det här landet”?