I inbördeskrigets Jemen är framtiden oberäknelig. Men när döden väl kommer hoppas 29-åriga Alma Hashem att det ska gå snabbt. Det värsta är när hon hör raketen lämna flygplanet, hur den färdas genom luften. Att aldrig veta om den är på väg mot just hennes hus.

– I det ögonblicket känns det som om jag kan dö närsomhelst. Jag ber till Gud att jag inte ska behöva lida. Det är vad alla här hoppas på, man är lyckligt lottad om man dör snabbt, säger hon i telefon från Sanaa.

Före kriget levde Alma Hashem med sin man i huvudstaden. Men han reste till USA för utbildning och under tiden imploderade Jemen. Huthirebeller tog kontroll över delar av landet och kvar fanns Hashem, gravid med parets första barn.

”Jag och min dotter mot världen”

Hennes man uppmanade henne att sälja allt för att komma efter till USA. Men hon fick aldrig möjlighet. Nu bor hon hos sin familj med ettåriga dottern Lamma och mannen på andra sidan Atlanten har hon tappat hoppet om att återse.

– Det är jag och min dotter mot världen. Trots kriget måste jag fortsätta framåt. Jag har börjat om, slutat vänta på att någon annan ska hjälpa oss, säger Hashem som började jobba för Dansk Flyktinghjälp två veckor efter förlossningen.

Kriget är en av de värsta konflikterna i regionen, med över 6.600 döda sedan mars förra året. Landet var redan tidigare fattigt och nu beskrivs den humanitära situationen i katastroftermer.

Trots detta återkommer experter och civila till samma slutsats: Det är svårt att få omvärlden att reagera.

– Det är verkligen chockerande att se hur regeringar inte agerar snabbt och konkret för att försöka få slut på kriget. Det går inte att förneka hur förödande det är för civila, säger Kristine Beckerle på Human Rights Watch.

”Kring Jemen är det tyst”

När Alma Hashem surfar på nätet och ser människor leva normala liv funderar hon ofta över varför de inte bryr sig om Jemen. Varför de hellre lägger pengar på dyra kläder än på hjälp till dem som inte ens har råd med lite bröd.

– Syrien är fruktansvärt, men det pratar människor i alla fall om. Kring Jemen är det tyst. Det känns som om världen ser på oss som djur, att det inte gör så mycket om vi dör, säger Hashem.

– Och vad spelar det för roll om FN fördömer attacker? Ban Ki-Moon känner sig bara orolig hela tiden, men han gör ingenting för att faktiskt hjälpa oss.

I torsdags trädde en ny vapenvila i kraft – den sjätte i ordningen – som redan har löpt ut. Den saudiledda alliansen har återupptagit bombningarna.

Vågar inte hoppas på fred

Alma Hashem vågar inte hoppas på fred.

– Så fort du känner en glimt av hopp om att kriget ska ta slut så förstör de det med en jättebomb.

Med sina vänner har Hashem diskuterat hur det kommer att bli om landet fortsätter ner i avgrunden.

– Allvarligt talat är jag rädd för att jag kommer att döda mig själv och min dotter. Hon är mitt allt, men vad ska jag göra om hon lider? Om jag inte kan ge henne mat? Det känns som om kriget kommer att fortsätta för alltid. Det är som det är.