– Det är fullständigt oacceptabelt att Arlas saudiska dotterbolag har fortsatt ta de anställdas pass i beslag trots att FN sedan länge slagit fast att det är olagligt, säger Elisabeth Löfgren på svenska Amnesty.

Efter Uppdrag gransknings avslöjande, att Arla beslagtagit pass anställda gästarbetare i Saudiarabien, har företaget backat och beslutat att inom kort lämna tillbaka passen till de 600 gästarbetarna som jobbar vid det saudiska dotterbolaget.

Men det sker alltså först tio år efter att företaget första gången fick kritik för hanteringen.

– Att som Arla hänvisa till praxis är en mycket märklig och usel ursäkt. Det är inte så att saudiska myndigheter kräver att gästarbetarna ska lämna ifrån sig sina passhandlingar – tvärtom är det företagen som väljer att ta dem, säger Elisabeth Löfgren.

”Livegna” utan rättigheter

Utländsk arbetskraft strömmar till länderna runt Persiska viken. Byggarbetare, hembiträden och fabriksarbetare från främst Nepal, Filippinerna, Bangladesh och Indien lockas till regionen för att jobba. Enligt Amnesty lever dessa migrantarbetare utan rättigheter och under svåra förhållanden, ofta präglade av extremt långa arbetsdagar och livsfarlig arbetsmiljö. Ibland även uteblivna löner, misshandel och sexuella utnyttjanden.

– När arbetsgivaren beslagtar deras pass blir de i princip livegna. De kan varken byta jobb eller resa hem, säger Elisabeth Löfgren.

Som exempel ger Elisabeth Löfgren de tiotusentals gästarbetare från Nepal som på grund av beslagtagna pass inte fick resa hem till sina anhöriga när hemlandet nyligen drabbades av en jordbävningskatastrof som krävde mer än 8.000 människoliv.

Högt pris i mänskligt lidande

Detta så kallade kalafasystem förser de rika Gulfstaterna med billig arbetskraft och har möjliggjort en byggboom och en ekonomisk utveckling utan motstycke. Men enligt Amnesty sker det till ett mycket högt pris. Bland annat har minst 1.500 utländska byggnadsarbetare hittills dött i arbetsplatsolyckor enbart i förberedelserna för fotbolls-VM i Qatar.

Amnesty hävdar inte att svenska dotterföretag skulle utnyttja anställda gästarbetare lika brutalt,  men att som Arlas dotterbolag spela med på kalafasystemets villkor innebär ändå en acceptans.

Redan 2005 fick Arla kritik för exakt samma sak och först 2015 rättade man till det – vad säger det om kritikens tyngd?

– I det här fallet har handel uppenbarligen vägt tyngre, men att uppmärksamma missförhållandena internationellt är ändå det enda som hjälper. Förhoppningsvis inser allt fler företag att PR-skadan är betydligt större än vinsterna. Och trycket utifrån är helt avgörande – det finns inget tryck från saudiskt håll, de vill bara ha billig arbetskraft, säger Elisabeth Löfgren.