Först och främst visar påven sin uppskattning för den svenske biskopen som själasörjare och kyrkoledare. Han blir nu en av den katolska kyrkans cirka 220 kardinaler, de som ibland kallas för kyrkans prinsar.

Ungefär 120 av dem är under åttio år. Det är dem som under högtidliga former låses in i det Sixtinska kapellet när en ny påve ska väljas och det är en av dem som väljs till påve.

I teorin skulle alltså Anders Arborelius kunna bli påve.

Det är nog ingenting vi ska förvänta oss, men blotta tanken är svindlande.

Påvens närmsta

Utnämningen som sker i Vatikanen den 28 juni, kommer att ge den katolska kyrkan i Sverige större synlighet och mer inflytande i den universella katolska kyrkan.

LÄS MER: Arborelius: ”Jag trodde först att det var ett skämt”

Kardinalerna är påvens närmsta medarbetare. De kallas med jämna mellanrum till Vatikanen för att tillsammans med påven diskutera kyrkliga angelägenheter.

Vissa kardinaler leder påvliga råd och kongregationer (ungefär ministerier) i Vatikanen.

Följer ett mönster

Det finns dock ingen anledning att tro att Anders Arborelius lämnar Stockholm för att ta på sig något ämbete i påvestaten. Av allt att döma utnämns han just därför att han sörjer för den lilla grupp svenskar som är katoliker.

LÄS MER: Kända svenska katolikerna hyllar beskedet

Påven Franciskus talar ofta om hur kyrkan måste ge sig ut i de existentiella och geografiska periferierna. I den världsomfattande katolska kyrkan är Sverige utan tvekan en geografisk utkant.

I det avseendet följer utnämningen ett mönster som Franciskus redan tillämpar.

Det handlar om att förskjuta den katolska kyrkans centrum bort från Italien och Europa och ut i världen.

Påven ett gott öga till Sverige

Franciskus, som är argentinare, är den första icke europeiska påven sedan år 741. Det stora flertalet av de kardinaler som Franciskus har utnämnt, kommer från länder i tredje världen.

Sverige är visserligen ett europeiskt land, men med en katolsk kyrka som sedan reformationen har haft en undanskymd plats.

Utnämningen av Anders Arborelius visar också, ännu en gång, att påve Franciskus har ett gott öga till Sverige.

För ganska exakt ett år sedan, helgonförklarade han den svenska nunnan Elisabeth Hesselblad. Senast Sverige fick ett helgon var 625 år tidigare, då den heliga Birgitta.

Historiskt Sverigebesök

Påven har också vid flera olika tillfällen visat sin uppskattning för Sveriges av tradition generösa migrationspolitik, för miljö- och klimatpolitiken och för strävanden att utjämna sociala ojämlikheter. 

Franciskus kom på besök till Sverige i månadsskiftet oktober-november i fjol för att delta i högtidlighållandet av reformationens 500-årsjubilieum.

Även detta var historiskt, eftersom Martin Luthers beslut att lämna den katolska kyrkan är den största schismen i den kristna kyrkans historia.

Dialog mellan katoliker och protestanter

Franciskus strävar efter dialog mellan världsreligionerna och mellan de olika kristna kyrkorna.

Att utnämna en kardinal i ett land som domineras av en annan kristen kyrka, är ett sätt att ytterligare främja närmandet mellan den protestantiska och katolska kyrkan.