I slutändan mynnar alla kriser ut i en av tre saker: en politisk framgång, en diplomatisk framgång eller ett underrättelsemisslyckande. Den läxan sade sig Mike McConell, tidigare USA:s nationella underrättelsechef, ha lär sig redan som ung underrättelseofficer.

Poängen är förstås inte den att underrättelsetjänster aldrig misslyckas i sitt uppdrag, det finns gott om exempel på vilda felbedömningar. Däremot är det för politiker och andra makthavare bekvämt att skylla på underrättelsetjänster som dessutom sällan kan försvara sig öppet på grund av arbetets hemliga natur.

Indikationer på bedömningsblunder

I Israels fall försvåras chocken av de närmast magiska krafter som tillskrivs de för all del mycket kapabla säkerhetstjänsterna. Det finns också indikationer på en rejäl bedömningsblunder från underrättelsetjänsternas sida, utifrån de till synes paralyserade myndigheternas reaktion. Samtidigt vet vi vanliga dödliga i själva verket mycket lite om vilka underrättelser som funnits inför de brutala attacker som den terrorstämplade islamiströrelsen Hamas har tagit på sig.

Om det nu är de israeliska underrättelsetjänsterna som har misslyckats så förklarar det ju också inte varför de här attackerna sker just nu. De förklarar bara möjligtvis varför man inte lyckats förhindra dem. Gemene man i Sverige har lika lite insyn i de israeliska säkerhetstjänsternas verksamhet som i hur Hamas ledarskap har resonerat om dygnets blodiga attacker.

Normalisering med Israel försvåras

En slutsats många bedömare drar är dock att syftet åtminstone delvis är att störa den utrikespolitiska normaliseringsprocess som under de senaste åren växt fram mellan Israel och flera länder på Arabiska halvön, med Saudiarabien som den avgjort tyngsta spelaren. Den här processen går direkt emot Hamas intressen, för att inte tala om regionala storspelaren Irans intressen – den fiende som Israel och sunniarabiska monarkier kunnat finna gemenskap kring.

Det krig de flesta nu väntar sig kommer enligt detta resonemang avsevärt höja det politiska priset för Saudiarabiens med fleras trevare mot Israel. Det brinnande stödet för palestiniernas sak må ha falnat runtom i arabiska länder, men det förödande scenario man nu väntar sig kommer göra normalisering med Israel mer impopulärt, eller kanske till och med omöjlig i nuläget. En framgång för Iran och de många väpnade islamiströrelser landet stöder.

Hamas behöver ingen ursäkt

Något som kanske talar för detta är libanesiska shiamilisen Hizbollahs uttalande där Hamas angrepp beskrivs som ”ett budskap till dem som söker normalisering med Israel”. Hizbollah, vars väpnade gren är terrorstämplad av EU (hur man nu särskiljer den från den politiska), vill åtminstone i sin kommunikationen utåt knyta samman de två.

En möjlig svaghet här är dock antagandet att Hamas på något sätt behöver en aktuellt politisk utveckling för att vilja sprida död och förstörelse i Israel. Det behöver de inte, det är deras kärnverksamhet. Men klart är att det ligger i dess intresse att störa denna större utveckling, som på många sätt ritar om den politiska kartan i relationen mellan Israel och arabiska länder.