Polisens närvaro talar sitt tydliga språk, de avspärrade bilvägarna på var sin sida och minnesplatsen likaså. Men sett till antalet människor som även i dag besöker gatan är det svårt att föreställa sig att det bara gått ett dygn sedan 13 personer dödades och mer än 100 skadades i dådet här. 

– Det som hände i går är oerhört sorgligt. Men samtidigt måste vi också säga till varandra att vi måste framåt. De ska inte få glädjas över att se oss påverkas, det har inte rätten att glädjas, säger Barcelonabon Niria Raventòs.

Budskapet: Var inte rädd!

Från de vi pratar med är budskapet framförallt att fortsätta leva som förut, att inte vara rädd. Eller åtminstone låta rädslan påverka. 

– Det finns bara ett sätt att bemöta detta, att ge oss ut på gatorna. Att ge oss ut på gatorna med utsträckta armar, fredligt, säger Santiago Lafuente. 

Polisens fortsatta jakt efter förövarna präglar mycket av medieutbudet i dag. Vissa frågar sig om det kanske inte borde har stått något form av stopp för att hindra bilar att ta sig upp på gågatan. Men många berömmer också polisens arbete. 

– Det här är en typ av dåd som inte går att förutse. Jag tycker att polisen, på alla nivåer, har skött sig. Jag känner att de tryggar min personliga säkerhet. Hur ska det gå att förutse något sådant här, frågar sig Montse Santiveri.

Manifestation

Under minnesceremonin samlades folk i dag för att manifestera att de inte är rädda och för att hedra de som föll offer för gårdagens attack. Den tysta minuten som hölls efterföljdes av applåder och gemensamt skanderande. Men samtidigt börjar det också sjunka in vad som hänt och att komma bort från oron är svårt.

– Jag var på den tysta minuten här tidigare med min dotter och vi grät. Det var jättejobbigt och det är fortfarande det. Jag börjar inse att jag var femhundra meter därifrån. Det kunde ha hänt mig det kunde ha hänt mina vänner, och jag kämpar med de känslorna nu. Jag kommer kanske att vara rädd, jag kanske kommer att känna den här klumpen i halsen men jag tänker inte förändra mitt liv, säger Pia Hankö som bott i Barcelona i de senaste 25 åren.

”Hade änglavakt”

För Alingsåsborna Elise Mbumba och Abou Cherif Mohamed som är på semester i Barcelona är just vad som kunde ha hänt också en viktig fråga i dag.

– Vi var på La Rambla för att äta och jag ville äta här bland folket, bland rörelsen, bland alla språk. Men Abou ville gå härifrån, säger Elise Mbumba

– Jag fick en magkänsla, jag ville tillbaka till hotellet för att äta och eventuellt gå ut senare, säger Abou Cherif Mohamed. 

20 minuter senare körde skåpbilen upp på gatan precis där de varit. 

– Jag var jättearg när Abou ville gå, men det var tur att jag var med honom, säger Elise Mbumba. 

– Vi hade någon form av änglavakt, säger Abou Cherif Mohamed.